Endagsläsning

Igår läste jag en mycket gripande bok, en liten en, med luftig text, perfekt för att sträckläsa en dag. Bara 200 sidor hade den. Pärmen såg ut så här:



Det är alltså en självbiografisk bok av Ann Heberlein som heter Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Ann berättar rakt på sak om hennes vardag som professor i etik och som kvinna som under 20 år har lidit av sjukdomen bipolär typ 2, eller manodepressivitet Och nu, "dagen efter" vet jag inte vad jag skall säga om boken. Det första jag reagerade på var att jag inte tycker om hennes sätt att skriva. Hennes vulgära uttryckssätt. Men självaste berättelsen är helt fantastisk om man ser bortom de språkliga gränserna. Det väcker frågor om psykvården i dagens samhälle, om hur man skall förhålla sig som anhörig till en manisk person och så mycket mera. Och till en viss del så kan man väl identifiera sig med henne också (även om det är det hon absolut inte vill att man skall göra som läsare). Då menar jag inte att det bor en psykisk sjuk människa i var och en av oss. Utan att de flesta har kämpat med något av det hon har gått igenom. Panikångest. Självmordstankar. Depression. Hyperaktivitet. Listan kan göras lång. Jag rekommenderar boken absolut till alla, men be warned, den faller inom kategorin blandade-känslor-utan-att-veta-om-det-är-på-ett-bra-eller-dåligt-sätt.

Ann berättar också i sin bok att hon har dragit en kurs (om jag inte missminner mig var det på Lunds universitet) där humanist och läkarstuderanden skulle mötas och diskutera etik och debattera. Det slutade med att humanisterna inte kunde frambringa pengarna som behövdes, men hon höll kursen ändå. Hon berättar bl.a. hur hon kontrade läkarstuderanden med frågan "vad tror ni att ni som blivande läkare eller praktiserande läkare har för rätt att hindra era patienter från att ta självmord?". Mycket intressanta frågor. Det förde mina tankar till en bok jag köpte på bokrean då jag bodde i Helsingfors för några år sen. Det är Merete Mazzarella (prof. på litteraturvetenskapliga på Helsingfors universitet) som har skrivit Den goda beröringen-Om kropp, hälsa, vård och litteratur. Den boken blev inspirerad av att Merete under flera år har erbjudit en kurs för läkarstuderanden om medicin och litteraturen. Dvs. vad man som läkare kan lära sig via litteraturen. Den får bli mitt nästa projekt (började på den i något skede men den lämnade liksom på hälft...), mycket matnyttigt med sådana böcker!

Ja, sen då ni har läst Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, får ni läsa följande intervju som gjordes med Ann Heberlein en månad efter att boken kom ut.