46

...dagar är det kvar tills mitt sommarlov börjar efter att jag har avslutat min Jeppissemester. Kan inte vänta på att vara fri från skolsorger och bara får arbeta och vara hemma. Roligt är att största delen av kompisarna tillbringar sin sommar här. Ett plus är naturligtvis sommarjobb på en bra arbetsplats i år igen.

Idag har det varit superbra väder i lilla Jeppis, jag och Niko var ut på promenad en svängom och jag klarade mig bra med bara capribyxor :)
Roligt att Alicia fick ha så fint väder på sin födelsedag. Hon fick jättefina presenter, bl.a. en minikamera att hålla i handen, som jag nog är lite avis på. Kanske man får låna den!?

Har tagit fram duktiga Laran också, och började fixa ihop ett sammandrag till nästa veckas SISTA biokemiprov. Ska bli superskönt att det är över snart. Allting börjar gå på slutrakan, bara de ödesdigra examen kvar sen.

Djungeltelegrafen från Tartu har meddelat att det är sommarväder där, blir väl en positiv sak med att fara tillbaka sen. Börjar ren få lite ångest för det, alltid är det jobbigt de första dagarna tillbaka. Måste bara tänka på att det snartsnart är sommarlov och att varje prov och sluttent för en närmare den 17.6!

Nåja, aktiva Lara skall göra lite mera skoljobb, sen sova och försöka dra sig till simhallen imorgon bitti. Sen blir det promenad mitt på dagen med en kompis och hennes lilla flicka :)

Ha det gött

Honey I'm home!

Nu är jag äntligen hemma i lilla Jeppis. Resan gick smidigt eftersom jag fick åka bil med en kompis från skolan. Vi åkte alltså tre tjejer ilag, och vi brukar dessutom umgås i skolan så det var superduper resesällskap :)
Folk klagar ofta på att vägen mellan Tallinn och Tartu är jättetråkig. Men jag måste erkänna att den liknar Österbotten otroligt mycket. Ändå framkallar det inte alls samma känslor som då jag genom tågfönstret såg Finlands skogar vischa förbi. I guess there is no place like home.
Båtresan var bara irriterande, proppfull båt med den jobbiga sorten finländare. Men vi överlevde. Tyvärr hann jag inte med mitt tåg, där även Jenny skulle ha varit mitt sällskap, så fick vänta en timme i Hesa och 40min i Seinäjoki och sen var jag i Bennäs vid en halv elva tiden. Så resan var lite onödigt lång.
Jag älskar att åka tåg, det är så avslappnat och skön atmosfär. Åtminstone i Finland. För oftast är tågen inte så fulla och om man fattar att ta en arbetskupé åt sig är det jättelugnt. Så jag sov, filosoferade, läste nästan ut min bok, såg på film... Det är underligt hur hemresan och att vara i Jeppis alltid framkallar vissa känslor och associationer. Som man annars typ aldrig tänker på. Men då man är hemma kommer allt upp till ytan. Både på gott och ont. För det betyder samtidigt att skolvärlden känns otroligt avlägsen och man slappnar av totalt. Även om det kommer att stå pluggas, träning och mommos kalas på Ahlbäckhemmet på programmet idag.
Imorgon blir det den "riktiga" födelsedagsfesten dit alla är bjudna, det har satts annons i tidning och allt. Det är inte ofta man fyller 90 år skall ni veta! På kvällen blir det Jennys 1månads försenade födelsedagsfest och reunion av flickgänget.
Det fina med att komma hem och att träffa sina vänner är att inse att ingenting har ändrats och det känns som man aldrig har varit borta. Trevlig fredagsmys till alla <3

Hardcore studying

Förra natten hade jag min första allnighter i studievärlden. Jag sov dryga 2,5 timmar under natten. Jag skulle ha fått sova mer, men jag vaknade för tidigt och fick inte sömn tillbaka, så steg upp och läste.
Eget fel var det nog till en stor del också. Jag började och plugga plugga först efter tie på kvällen. Före det såg jag på serier, handlade, joggade... Visst hade jag läst på helgen också, men effektivast får man ändå läst under press. Det fina var att det faktiskt lönade sig, fick ett A trots att jag (antagligen) blandade på en massa hit och dit, så jag vet inte om bedömningen var snäll eller jag inte heller blandade. Det är iallafall en stor lättnad att nu är det bara ett till prov i biokemi, och det lär vara enklast av alla :)
Idag har annars gått helt ok med tanke på ingen sömn alls i natt. Bara att jag nu borde läsa på estniska tills imorgon, men man orkar bara inte. Vill bara sova men får inte sömn heller. Som tur har jag packat i princip allt tills hemresan imorgon.
Kan inte fatta att jag slipper hem. Och att jag är hemma över en vecka. Det är jag i stort behov utav. För fast jag börjar trivas jättebra här så kommer man till en punkt då man bara blir led allt och vill ha familjen och flickgänget runt sig. Sen att pajja kissorna är också ett enormt stort plus.
Även om jag inte rekommenderar en allnighter, så älskar jag ändå de där pressade pluggdagarna i måttliga proportioner. Konstigt nog känner jag mig så levande i de där ögonblicken.

Jeppis imorgon, can't wait! <3

We don't need no education

Idag är det bara en sån dag då jag absolut skulle behöva plugga. Plugga plugga i stora lass. Men istället skulle jag föredra att spy på mina skolpapper och sen ha en vårbrasa med dem. Samtidigt skulle jag springa till stan och hoppa på nästa buss till Tallinn som skulle bytas ut mot båt till Hesa sen tåg till Bennäs. 3 dagar och 3 prov. En jaksais... Histologin handlar som matsmältningsorganet och tillhörande övriga organ. Det har jag imorgon och tycker att jag behärskar det tillräckligt bra för att skita i det. Sen onsdagens biokemi om lipider, DNA, RNA, kolhydrater och nukleisyror är det värre med. Fast hur man än pluggar så får jag bara inte in det i skallen. Även om det är intressant. Sista provet jag skall skriva, torsdag morgon sen bär det av mot Jeppis, är estniska. Och visst är det bra att vår nya lärare kräver mer än den gamla och jag tycker verkligen mina estniskakunskaper har tagit ett stort steg framåt. Men veckor som denna skulle man önska tillbaka den gamla, enklare läraren.

I vår dissektion går det framåt. Vårt lik, döpt till Boris, ser mer och mer ut som en muscleman. För innerst inne, under alla våra former och utbulkningar av fett, ser vi alla likadana ut. Åtminstone i det stora hela. Det mest intressanta området på vår övrearm är cavitas axillaris eller armhålan. Det går vener där som är lika tjocka som min lillfingernagels bredd. INte konstigt att vi svettas och får fina svettmärken under armarna ;)

Började igår se miniserien (4x45min avsnitt) Lost in Austen. Superrolig serie speciellt för alla som älskar Pride and Prejudice. Nu är jag, åtminstone i mitt huvud, också helt lost i romantiska romanerna. Vill absolut läsa alla Austens böcker merparten av dem har jag ändå hemma på engelska/tyska. Sen vill jag läsa Jane Eyre på nytt. Den är nog en av mina absoluta favoritböcker. Eller P.S. I love you, Where rainbows end av Cecelia Ahern.
Vissa författare lyckas helt enkelt med en perfekt kärlekshistoria.
På tal om böcker så har jag snart läst ut Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón. Det roliga med hans böcker är att dom är helt amazing, men man kan inte säga exakt vad den handlar om.
Böcker är underbara, så länge dom inte blir till måsten. Då kan man till och med tycka att Galenos är roligt att läsa ;)

Puss och kram från Tartu, soon I will be home <3

MeMoRiEs

Det finns saker man, medvetet eller omedvetet, har totalt glömt bort. Sen kommer en kompis och påminner en. Vilket resultera i att allt kommer tillbaka och jaaa-aa på det sättet kan man underhålla sig en söndagkväll också :D
Samma effekt kan såklart foton ha. Men många moments har man inte på bild och dom går inte heller att fånga på bild. Om man sen försöker att förklara det för nån är det absolut inte samma sak. Situationshumorn och insiderhumor är oftast nyckelfaktorerna som fattas. Ibland önskade jag att en kameraman hade förföjlt sällskapet hela kvällen så att man kunde se på situationerna om och om igen (jag är en repeatflicka, i helgen har t.ex. låten Stereo Love spelat på repeat hela helgen. Och då skämtar jag inte)
Sen om vännerna failar i att påminna dig, finns det alltid låtar, dofter, bildassociationer som kan hjälpa en på traven. Härligt med sånt.

Tokiga minnen har fått mig att fundera på varför man inte är lika galen mera. Eller kanske man är, men har inte råkat i dom där säregna situationerna då tokigheten har fått ställas upp på en helt ny nivå. Nåjo, iallafall så skall det bli en galen sommar, som inleds med inkommande helgs Jennys 1 månad i efterskott födelsedagsfirande!

Även om det har varit mycket i skolan har jag njutit i stora drag av våren. Och ja, livet är härligt på så många plan. Härligt precis som det är just nu; singel, soligt, arbetssam, likstinkande, upptaget, spontant. Villi nuori ja vapaa :P

Inkommande veckas program består av tre prov, sen hemresa på torsdag! Mommos 90 års kalas + Jennys försenade födisfest på lördag. Wonderful.

Friday

Ikväll såg jag på dissektionsfilmer och började gå igenom anatomi med hjälp av instuderingskort helt på må få bara med en kompis. Och klockan var efter tolv, men roligt var det. Mera sånt!

Överlag har veckan varit underbar, med diverese happenings och lite mindre pluggas. Måste tas igen nu i helgen då vi har flera prov inkommande vecka. Sen blir det Jeppis om 5 dagar yey!

Happiness & thankfulness

Idag känner jag mig som Emajõgi som sväller över sina breddar med vatten, men istället för vatten överflöder jag av tacksamhet och glädje över sakerna i mitt liv. Here are just a few:

-Familj och vänner, både nära och fjärran
-En varm dag med solsken
-Generalkonferensen, skrifterna, evangeliet
-Min utbildning
-Fruktsallad med vanilla
-Första skavsåren för i år med mina Vagabond ballerinas
-Glädjen i mina medmänniskors liv
-Sommarjacka
-En fjäril
-Jag har precis så mycket att jag klarar mig i mitt liv
-Sommaren 2010

Aha-upplevelser

Fick en liten aha-upplevelse i början av veckan som mest gick ut på att jag precis råkar vara den person jag annars inte gillar eller rent ut sagt sett ner på. Nåmen, livet lär. Får en bara att filosofera vidare hur många andra saker som passar in på en själv av de irritationsmoment man har med andra. Det återstår kanske att se och upptäcka.

Det finns också den typen av aha-upplevelser då du inser att du kan göra något som du tidigare helt enkelt ansett att du inte kan eller inte passar i osv. De flesta upplevelser av det här slaget jag kommer på nu på bar arm är angående kläder. Den dagen jag kom fram till att jag visst kan köpa jeans(detta på sjuan efter många år av troget mest burit leggings/mjukisbyxor!). Eller att jag inte alls ser fet ut i vitt och jag verkligen gillar att bära vita skjortor (första gången på åttan/nian en underbar övredel från HM). Sedan finns det alltid den första gången man kom igenom en engelsk bok. Den gången man levt på mindre pengar än väntat. Eller då man lyckas gå ner i vikt. Eller verkligen kan och gillar att träna på gym...

Sen finns det aha-upplevelser vi får i kontakt med andra människor som får oss att inse saker vi kan, men tar för givet. Det ger en oftast självförtroendekickar som man kan leva på länge. Därför tycker jag om att påpeka folks starka sidor och "specialiteter". För alla har vi nåt vi är bra på.

Också en intressant synpunkt är att vi genom åren ändras mycket i fråga om gilla/gilla inte. Serier man som liten tyckte var de allra bästa skulle vi aldrig ens kunna plåga oss igenom mera. Parfymer man älskade i 16 års åldern men nu är alltför söta. Killar man var dödskär i. En ny (och väldigt breakthrough grej för mig) är att jag mitt i allt står relativt bra ut med lök. Vilket jag hatat hatat hatat under hela mitt liv. Speciellt som barn.
En liten fundering ett steg vidare är ju isåfall att vi alla kommer att bli som den "mobbade" bilden vi har av åldringar om smaken i livets olika skeden är delad som baken. Hello mommoparfym och mystiska kläder!

---

Igår, onsdag, hade jag prov på hjärtat, vilket sist och slutligen visade sig vara ett pass/fail, och jag som kunde det hela så fint och hade siktat på A! Sen efter den muntliga delen återgick jag till att skrapa skinn från vår övrearm och att leta rätt på en ven (som jag fortfarande inte har kollat namnet på, shame on me...).

Torsdagar har vi 4x45min estniska. Vilket är döden. Det hela brukar sluta med att jag bara är sur och led. Då det dessutom är sista lektionerna för veckan är man totalt slut och får knappt något gjort. Nå idag for jag och tanka batterierna till en bokhandel (de brukar vara mina tillflyktsorter) och handlade i stan (på Kaubamaja hade de uppenbarligen motsvarigheten till Hullut Päivät). Sen har jag mest letat reda på info till min Medical history presentation nästa vecka. Jag skall ha föredrag om the stone of madness. Googla det om ni vill veta mera. Nu borde man som flitig studeranden läsa lite till.
Hoppas helgen inte blir alltför lång. Jag har iallafall bestämt att vara hemma i Jeppis en HEL vecka i slutet av april och avrunda vistelsen med vappen i Hesa :) Skönt med ledigt även om det innebär pluggandet och kanske lite jobb.

Ha det bra!

What matters

En lektion som jag fick lära mig förra hösten att det enda som verkligen räknas är att hålla sig nära dem man älskar. Och att visa det åt de här personerna alltid. Ironiskt nog fick jag samtidigt börja hantera tanken att flytta ifrån just de här människorna till ett annat land. Livet är verkligen ironiskt. Men det har lärt mig att än en gång uppskattar de närmaste mera. Livet lär!
En klasskompis till mig brukar använda uttrycket att mitt hjärta gråter. Och jag tycker det är en jättebra beskrivning på hur jag kände igår då jag måste lämna mina vänner i Tallinn.
Jenny kom till Tartu i onsdags, då passade vi på att gå på Café Truffe med Erik. Det är lugnt stadens lyxigaste och godaste ställe! Så klart blev det inte en tidig kväll utan vi pratade hemma i min lägenhet tills vi båda knappt kunde hålla uppe ögonen.
Torsdag hade jag lite lektioner att fara på, och efter det gick vi runt i ett mycket vårigt och varmt Tartu, vi utforskade butikerna och Jenny köpte en underbar klänning från Mango; vilken jag inte alls är avis på ;)Kvällen tillbringade vi bland tortillas, kladdkaka och några gamla bekanta Hangover + Atonement. Super filmer båda två.
Fredagen regnade bort till största delen och vi underhöll oss med Capitalism, a love story av Michael Moore. Också en jättebra filmdokumentär. Skrattandes konstaterade vi båda två att det är inte många kompisar man kan se på en sån film med och tycka det är underhållande. På eftermiddagen lärde vi oss att dance in the rain aka gå till stan i regnet. Vi gjorde nåt sånt motiverat som att fota alla gröna hus (har påpekat tidigare hur folk här har en ryslig passion för de mest underliga gröna nyanserna på sina hus). Jag räknade dem till 11 stycken och det är en 4km väg vi hade till stan! På vägen lämnade vi och leka på en lekpark, och jag fick gunga lite. Varför slutar man med att göra alla roliga saker man gjorde då man var liten??? (tidigare i veckan var jag, Fanny och Erik och matade ankorna vid Emajõgi med nästan 1kg bröd! superskojs!) Nu skall det iallafall bli ändring på det hela.
Väl framme i centrum gick vi lite av och an i gamla stan tills vi satt oss ner på min favoritrestaurang, Moka. Vi beställde in pasta båda två, mums. Efter det for vi på bio och såg Bounty hunter med Gerard Butler och Jennifer Aniston. Helt okej film, men skulle nog inte se den på nytt...
LÖRDAG bar det av till Tallinn. Jag och Jenny yrde först lite runt på stan, eftersom Emma, Riina och Lii hade diverse behandlingar samtidigt. Så vid middagstid fick vi träffa dem och var på deras rum tills klockan blev tre och alla var klara för dagen. Vi strövade runt i gamla stan och satte ner oss på ett mysigt cafe för att äta och dricka nåt smått. Sen for vi in till ett köpcentrum där största delen av tiden gick till mataffären. Lii blev överförtjust i vinavdelningens priser och vi andra dreglade över kakorna.
På kvällen köpte jag och Jenny oss tillträde till buffen för att vi alla skulle få svälla och umgås i lag. Efter en timmes konstant ätande och pratande, varvat med hysteriskt skratt, måste Jenny börja fara mot hamnen för att hinna med sin båt.
Konstigt nog har man alltid de bästa konversationerna precis före man skall skiljas åt, så vi de resterande 4 flickorna pratade både om stort och smått tills jag fick börja gå mot busstationen. Dom andra följde mig nästan hela vägen vilket var tryggt :)
Tillbaka i lägenheten var jag just före två på natten. Lite on off fick man sovit på bussen som tur.

"Never shall I forget the days I spent with you. Continue to be my friend, as you will always find me yours."- Ludwig van Beethoven.