31.12.11

KoMa

Dagarna hemma går man i ett moln av godsaker. Idag, nyårsafton, bestämdes det att all choklad skall uppätas. Jag tänker börja med godisstrejk från och med imorgon, det tyckte mamma var en god idé och kom med i projektet, på vägen övertalade hon också lillasyster. Få se hur bra vi alla håller oss till karkiton tammikuu.

Inte har det blivit läst några skolsaker heller. Igår läste jag halvhjärtat allt som allt 1,5 timme effektivt (efter första halvtimmen blev det en timmes tupplur för att jag varit så duktig). Kanske idag skulle föra med sig en lite större success?

Jag bestämde förra året ren att det skulle vara slut på nyårslöften. Istället kan man alltid reflektera över året i sin helhet och se vad man hoppas att det skulle föra med sig. Och så kan man istället för ett löfte välja ut en slogan eller ett ord som får vara vägvisare in i det nya året.

Nu är klockan ett och jag har varit vaken i en timme. Kanske man skulle göra något trevligt (läs: nyttigt) nu då man vaknat till! Tack och hej år 2011

19.12.11

Bädden vol.2

Hälsningar från Poes bäddavdelning i Tartu city! Här kommer lite uppdateringar till vad det pysslas med för dagsaktiviteter dagen före sluttentamen och ett stort mellanförhör.

1. Eftersom vi ligger på dagen och har så lite fysisk aktivitet så får vi inte sovd om nätterna. Vi ligger och rullar i sängen tills det blir morgon och vi får stiga upp och läsa på nytt! Man underhålla sig med att lyssna på ljuden utanför, t.ex. Raekojaklockan som slår en gång i kvarten eller trevliga fyllisar som går hem sent på natten. Då går natten i raserfart!

2. Då förtvivlan infinner sig så börjar vi sjunga våra provområden (obs! vi är döva inför vår egen tondövhet, så vi tycker att det låter lite fint och sjunger lite högre), kanske det främjar inlärningen!?

3. Vi varken kan eller orkar laga ordentlig mat längre. Desto enklare desto bättre. På min matlista stod det makaroner med ägg idag. Även ett resultat av att projektet: äta ur ditt kylskåpsinnehåll före jullovet har börjat. För INT HASSA VI JU ME TI SLÄNG BORT NA MAT INT!

4. Köket ser ut som om det bor två dementa här. Fläckar på diskbänkar och väggar som ingen vill veta deras närmare härkomstkälla. Alla tallrikar är använda för vi fattar inte att ha tid till att lägga på diskmaskinen.

5. Ingen kommer hit och sköter om vår personliga hygien eller bäddar sängarna, sköterskorna har säkert gått vilse i julshoppingsdramat!

6. Planering av bästa möjliga intag av magmediciner för att de skall kunna ha största, längsta och bästa effekt för de 20 timmar om dygnet man är vaken.

7. Kommit till stadiet där man dessutom tänker på att pepsi (jag), kaffe (kämppis) kanske behöver intas vid speciella tider för att beakta
a) maximal effekt
b) att det snart tar slut så resurserna är inte oändliga
c) inte skall förvärra tillståndet i punkt nr 1
d) minska på hjärtklappningar och distressen

8. Vardagsrummet kallas numera för dagsalen. Där utförs dagsaktiviter som bl.a. nämnts i punkt nr 2, sen också en massa vänd på papper och dra ut hårstrån. För det är ju bara så roligt!

Eftersom vi har hälsoinspektion och riskgranskningsexamen imorgon så kommer det här en riskanalys av vår bädden-lägenhet:

Risk för undernäring p.g.a. tallriksmodellen inte har uppfyllts sen några månader tillbaka och har dessutom kulminerat i bara sämre matvanor.

Risk för att faila proven imorgon p.g.a. hjärnan har slumrat in och total exhaustion har infunnit sig. Allt man läser efter detta stadie är att slänga pärlor för svinen, men man läser ändå för att inte ha dåligt samvete.

Risk för pseudohypertrophia musculi skeleti som på vanlig svenska betyder att musklerna tvinar bort och ersätts med mycket fett så det SER UT som om du har samma muskelmassa men egentligen är muskelmassestadiet obefintlig.

Risk för att blanda på KKTT och patfysprovområden. Under stress så skapas inte rätta minnesbanor, mitt i allt tycker du att stressfaserna är lika med orsakerna till hjärtklappsprolaps.

Risk för att bli helt kucku i huvudet. Men sörjen ej, imorgon infinner sig vårt jullov även om vi skulle faila båda proven. Lycka är dessutom att inte få reda på resultaten på en god stund.

Tack och hej leverpastej från Tartu city!


EDIT:

Glömde att nämna tre viktiga bädden-punkter ännu

9. Det är ett enda spring på wc hela tiden för att man är så stressad. Och man tror också man inte fått gå på hela dagen, även om sista besöket är mindre än en timme sen.

10. Vi funderade länge på vad det var för veckodag. Sen kom vi fram till att hej det är ju torsdag idag, det är en vecka sen vi hade muntliga patoanatomiprovet. Vi funderade några, fem minuter, till och sen slog det oss båda att det ju faktiskt är måndag idag. Alla dagar är lika (äta, plugga, försöka att sova) att man inte har koll på något mera. Men vi kom på att man då inte heller behöver lida av mondayblues eller press för att man skall hitta på något roligt för att det är fredag/lördag.

11. Kärt barn har många namn. Våra kallnamn för varandra är allt annat än våra riktiga namn. Personliga favoriten som används av både mig och kämppis åt varandra är Mamma.

18.12.11

Nästannästannästan!

Jag är mitt in i en djungel av patofysiologi och KKTT (en megaonödig flumkurs, behövs inte förklaras med mera...). Det blir mellanförhör och sluttentamen på tisdag rakt på raken efter varann. SEN är det lov. Oberoende vad som än händer. Fast jag skulle faila båda två, så går det inte att göra någonting åt saken. Jag får äntligen slappna av, och framförallt SOVASOVASOVA. Lider av att inte kunna somna om nätterna, vilket leder till kurnatus (=utmattning) om dagarna.

Hade en underbar dröm imorse, drömde att jag firande mitt kandidat här i Tartu på Dolce Vita. Med alla vänner, bekanta och släktingar. Till och med Oma och mommo (som för övrigt hade på sig ett par av mina gula balerinas jag ägde för några år sen) var med. Hoppas såklart att kandidatdelen skall inträffa, resten är lite för mycket begärt ;)

Patoanatomin gick igenom på första försöket. Mera om det en annan gång, det finns mycket att skriva om den saken. Tills dess, en fin bild igen (älska 9gag :D )

12.12.11

Tankar efter patoanatomi

Bara en vecka kvar tills bildsituationen ovan slår in! 20.12 är det (hoppeligen) sista skolgrejsen före lovet. Sen blir det Finland <3 den 21 december för två veckor (hoppeligen). Det känns helt overkligt.

Idag hade jag mitt muntliga prov då. Provet gick igenom, men före det blev det en fin grillningsstund. Jag hade enkla slides, första tanken som slog mig då jag såg dem var att YES jag kan stava till de här diagnoserna i sömnen. Och förklara dem i sömnen. Men paniken tog tag i mig, jag pratar en massa gojja som jag aldrig skulle kläcka ur mig annars. Dummadumma nervösa fel. Som att det i granulationsvävnad finns neutrofiler. Eller att jag inte lyssnar slut på lärarens fråga eller på något sätt upp till hjärnan förvränger den och svarar på något helt annat. Sen catchar hon upp på min osäkerhet och tror jag inte kan ett mitä. Sjysst var det iallafall att jag slapp igenom. Speciellt med tanke på min neutrofilmiss (hon bad mig dessutom att jag skulle då visa en sådan åt henne, då jag började kolla på cellerna slog det mig att paskapaskapaska det var totalt fel. Min treans höst flashed before my eyes, allt mitt pluggande till dagens prov och jag trodde hon skulle ta livet av mig aka faila mig. men hon var medgörlig). Jag måste bli av med denna nervositet och det pronto. Ren på ettan blev jag traumatiserad med mina muntliga prov upplevelser i biologi och sen dess har spiralen dragit mig längre neråt. Det roliga är att jag inte har det minsta problem med att annars prata inför publik. Åtminstone på ett språk jag behärskar någorlunda (dvs. inte estniska). Men den här paniken är obeskrivlig. Sen har jag ju tidigare nämnt också att professorn inte gör saken bättre.
Anyhow, bara makrona kvar! Sen inga muntliga prov med henne någonsin mera.

Man kan fråga sig varför en människa vid sina sinnens fulla bruk vill gå igenom allt det här. Flytta långt hemifrån. Studera på ett främmande språk. Ta lärarnas pinor. Lida av konstant sömnbrist. Prioritera bort allt annat förutom läsandet. Sluta äta hälsosamt. Inte har tid att jumppa. Glömma allt annat förutom difterians olika faser och annat skolämnesrelaterat, som att ta kontakt med kompisar, svara på mess och mail, vad man skall ha från butiken.... Påminna sig själv om att andas. Flytta fram alla helgplaner till efter kl.21 så att man tar ut all efektiv pluggtid.

Hur har jag klarat mig igenom allt det här? Sen till råga på allt gick min mommo bort i november. Då jag skulle ta mig hem till begravningen märkte jag, eller kvinnan i checkin på flygplatsen, att jag hade bokat biljett till fel helg, dvs. två veckor framåt. Jag fick rusa till båten, betala vuxenpris på vr eftersom alla mina kort var i Tartu och jag i Tallinn. Sen fick jag inte bytt biljetten så den gick helt åt skogs.

Så hösten har varit jobbig minst sagt.

Men nu har jag svaret till min fråga. Och det kommer i form av ett youtube clip. Du måste vilja något så badly som att andas. Du måste kunna ge upp sömn, partyn, allt för att vara framgångsrik och uppfylla din dröm. Jag fick perspektiv på nytt. Fattar varför jag kom hit. Fattar varför jag har orkat. Det här är det jag verkligen vill!

Såklart har jag haft så mycket stöd, både på hemmaplan och här i Tartu. Utan allt stöd skulle man inte klara sig.

Lite lite är det kvar. Och det skall också gå.

11.12.11

söndag

jag
vill

!

eller slänga alla patoanatomi preparat i emajõgi. sen strypa patofysiologiska fenomenen.

har tillbringat tredje advent på dejt med patoanatomi från kl.10-18.30. sen skall man ännu kolla upp saker o ting här hemma. urk. vet inte när jag sist har haft en ordentlig, vanlig söndag. alla dagar flyter ihop.

fattar inte hur den här slutrakan är så paha. fattar inte hur jag har klarat mig hittills i höst. eller så börjar allt bara sjunka in i body and mind och nu har man hela hösten på sina axlar.

har också gjort roliga saker i helgen. men sent på kvällen så man hunnit plugga. sett på filmen the help som var fantastiskt bra, rolig, sorglig, allt allt man vill ha. nu vill jag läsa boken (tule loma tule loma!). igår var det taslos julfest, mina tutorbarn hade en liten helt hysteriskt rolig pjäs :)

10.12.11

Mat

Trodde inte jag ever skulle komma till den här insikten, men uppenbarligen kan man äta för mycket pasta och choklad.

Jag fick så mycket godis i födelsedagspresent och har dessutom två chokladkalendrar. Så då det finns äter man. Även om man är led. Och även om det har resulterat i finnar både här och där. Fördelen är ju att man får snabbt en boost i blodsockerhalten.
Imorgon tänker jag plocka ihop all choklad då vi far några stycken och pluggar mikrona hela dagen och mata dom med choko istället. Problem solved :D

Samma gäller pasta. Det är snabbt att laga och går att kombinera med allt. Igår lagade jag något så smaskigt som morots-köttfärs-makaronivällingsgryta. Med hapukoor och Maggi-sojasås blir det riktigt gott. Om det inte var för pastadosen de senaste månaderna...

Hur det skall bli något äkta jullov med choko och pastaspygränsen nådd ren före lovet börjar skall bli intressant och se.

Tidsfördriv på pluggpausen










Varför är 9gag bilder så bra? Jo för att de säger precis det som alla tycker, tänker och gör men ingen pratar om. Sarkasm och trevliga ritade gubbar är bonuspoäng.

9.12.11

Billiga Estland?

På riktigt, från en dag till en annan har de höjt priset på utländska frimärken från något kring 60 cent till 1 euro!!!! Vad är det här för sätt, så dyrt är det inte ens i Finland. Där höjde jag i helgen på ögonbrynen då dom skulle ha 75 cent för ett frimärke. Estniska frimärken är fula som stryk dessutom så de kan inte skylla på konstnärliga utgifter iallafall.

Då det kommer till kritan kan man ju fråga sig om man vill ha tre frimärken eller en laxsallad för precis samma summa....

8.12.11

Absolute Music Kolmosen Syksy

Har tidigare nämnt att jag är, till omgivningens stora frustration, en repeatmänniska. Låtar jag tycker är bra kan jag lyssna på till lust och leda. Ofta hör det till ett visst humör, skede, ger energi, eller dylikt. Denna höst har inte varit ett undantag, så jag skall dela med mig av min absolut music lista för denna höst. Kommer antagligen alltid att förknippa dem med denna tid av studierna. På gott och ont. Men dom är faktiskt bra, precis varenda en av dem, därför har de hängt med all the way!

Example - Changed the way you kissed me

*Gjorde entré på repeatlistan lagom till första patoanatomiprovet om tumörerna, inleder också hela höstens repeatkarriär.*


The Wanted - Glad you came

*Höstens andra repeatlåt, fick avlösa förstnämnda. Minns inte vilket prov jag introducerade denna till, men jag minns att snyggingen i vit paita som sjunger till allra först distraherade mitt pluggande! Samtidigt önskade man sig badlybadly tillbaka till sommaren.*

Cobra Starship - You make me feel like

*Hör till mitt traumatiserande dygn av patoanatomiprov nummer två pluggande. Tryckte in hela provområdet på ett dygn och var minst sagt i koma efteråt. De som fick stå ut med mig efteråt kan vittna om detta, detta inkluderar min frissa. Lärde mig att det kanske inte är värt att sätta sin hälsa och själ på spel för ett prov.*

Adele - Rumor has it

*Kom med i bilden då jag förberedde mitt andra föredrag till patofysiologi på bibban en lördag. Motivationen var minst sagt på minus. Adele saved me. Har troget hängt med, speciellt nu på slutrakan.*
Sen gjorde ju Glee en superbra mashup dessutom: Glee - Rumor has it/someone like you

Olly Murs - Heart skips a beat

*Paulina introducerade denna för en tid sen. Very catchy*

Rihanna - Russian Roulette

*Okej ingen riktig repeatlåt, men då man behöver något fint att se på så är nissen från Grey's Anatomy inte illa.*

Sen några låtar som inte har några historier och jag inte orkar leta fram på youtube men som ändå hör till listan för att dom är så bra.

Rihanna - We found love
Jennifer Lopez - Papi
Glee versionerna av Somewhere we belong & Raise your glass

Tjohej

Jag tror inte jag har varit så led som jag är nu; motivationslös och hopplös under hela hösten. Att vara hemma över helgen gjorde susen, jag slappnade av och vill nu bara ha lov. Dessutom känns alla tietusen prov helt omöjliga att bemästra på de 12 återstående dagarna. För det har kommit till den punkten att man blir mera förskräckt då dagarna minskar än något annat.
Jag vill läsa böcker. Gå på spinning. Träffa vänner. Se på filmer. Laga jultårtor och pepparkakor. Gosa med missorna. Flumma. Ligga och dagdrömma.

Det värsta är att alla omtagningar eller prov man lämnar oskrivna startar en ändlös dominoeffekt. Imorgon t.ex. tar jag och skriver för första gången sista stora mellanförhöret i patofysiologi för att jag på egentliga provdagen hade en patoanatomiomtagning. Sen har jag en "riktig" omtagning också jag borde få gjort imorgon, i samma kära ämne, men ett mindre test. Tidsbrist, omotivation, behovet av mat och en ordentlig dusch har orsakat en mindre effektiv läsperiod. Få se hur det blir med hela skönheten. Det enda jag vill är att fara hem. Och att inte behöva komma hit den 3.1 ren för att skriva om det här mellanförhöret!

Förra året cirkus denna tid hade jag massor av skoj. Lyssnade igår på en låt från den tiden (Gleeversionen av Don't stop believing) och blev sur för att jag inte har fått vara ute och festa på flera månader. Tankarna accelererade vidare till alla andra uppoffringar man har gjort för alla skolsaker och jag blev bara mer sur.

DÄRFÖR tycker jag vi vrider fram tidens äggklocka till den 21.12 då jag får sätta mig på buss+färja och sen tillbringa en dag i Helsingfors med min kompis som är hemma från USA.

Fy fisken, som brorsan skulle säga, orkar inte en dag mera.

3.12.11

Tartu versus Jakobstad // Estland versus Finland

Både Tartu och Jakobstad har sina goda och dåliga sidor. En sak de iallafall har gemensamt är att jag inte skulle vilja bo resten av mitt liv i varkendera stad. Jag vill bo lite närmare nån motorväg och ett internationellt flygfält så jag kan sticka ut på resa närhelst jag tycker. Är alltså mera för storstad än något annat. Men iallafall, en lite jämförelse nu då man igen har varit bort en tid från Jeppis:

Det är livsfarligt att gå över korsningar här! Oberoende om det är övergångsväg med skylt och allt eller inte. Är nuförtiden van vid att bilarna stannar trots att de just några hundra meter accelererat upp; vilket de gör i Tartu. Här kommer någon gamling i sina 35km/h och stannar inte fastän jag stått vid övergångsvägen en lång tid ren. Inte bra!

Hjärnan har vid skrivande stund även vant sig vid att registerplåtarna skall stå med numrorna först och bokstävarna sen. Till en början var det estniska plåtarna man rynker på ögonbrynen åt, nu är det dom finska som känns konstiga!

Man tar seden dit man går eller hur var det? Har adapterat den dåliga estniska vanan att STÅ i bussen trots att det finns lediga platser. Eller då jag väntade på flygplatsen igår stod jag fastän det fanns sittplatser. Saken är ju att jag konstant klagar på folk i bussen i Tartu som står som packade sardiner på morgonen i bussen, och sen finns det en 5-8 stycken tomma platser!!! Superfrustrerande. Så jo, inte bra!
En annan sed jag märkte vid posten idag var att man kanske inte behöver ryta åt folk som tränger sig före i kö här. För det första känner han mig eller någon i min familj säkert på någon konstig omväg. För det andra så fattar ju folk också om man säger snällt. Ingen bra sed det heller. Var är min finlandssvenska hospitality?

PRISER. Behöver väl inte påpeka det jag skrivit om x-antal gånger tidigare. Finland är ett svindyrt land, och jag har blivit bortskämd med lägre priser. Och jo, jag vill behålla vårt välfärdssamhälle med stöd och allt annat fint vi har. Men jag betalade 3,40€ på flygfältet för en Pepsi Max 0,5liter. På Kaubis skulle jag ha fått nästan 6 liter för samma pris!

Jag är väldigt ambivalent till det faktum att alla känner alla i Jeppis. Det är trevligt så länge det hålls på en viss nivå. Men det kan gå så fel också! Finnarna i Tartu är minnsann inte många, och det är små kretsar där också. MEN det finns inte risk för att mammas bekants kusins vän kommer fram till mig och hälsar som om vi var long lost friends (eller jo, åtminstone i vår studieförening i Tartu så känner alla alla fastän de inte har träffats. Men poolen det rör sig om är mindre såklart). Faktum att jag aldrig har träffat mänskan rör dem inte en fena. Det är skönt att vara anonym till en viss grad.
Den fina sidan med alla känner alla är att man alltid känner någon som känner någon som kan fixa ett problem man har. Eller att man kan träffa på någon vän eller släkting på stan man inte sett på länge (Andra vägen går ju också, man träffar med större sannolikhet på folk man inte vill träffa!). Talkoandan lever kvar i Österbotten och viljan att hjälpa överlag. Jättefint.

Summa sumarum; det är bra att ha två fina hem, i två olika länder! Man kan ta det bästa av båda och kombinera det. Om man är led ett ställe kan man fara till det andra. Inte många som kan skryta om sånt :D

2.12.11

Min födelsedag a lá treans höst

(Har alltid velat ha en födismuffins, men för att jag aldrig har fått en sån så blir det på bloggen istället!)


De sista timmarna som 22 åring spenderade jag på universitetet. Repeterandes mikro och makropreparaten till en elva tiden. Konstaterade sen att det inte for några bussar in till stan längre (Tartu är ingen storstad precis så bussarna slutar att köra ganska tidigt), så det blev en gångmarsch hem istället. En positiv sak var iallafall att jag hade flow hela den kvällen, vanligtvis så går cirka hälften av kvällen före repetitionen i skolan åt skogen eftersom man blir så stressad, men inte denna gång! Det var massvis med folk där och det var nästan lite mysigt. Även om jag fortfarande tycker det är sorgligt att tillbringa sina sista timmar före man fyller på skolan. Och än en gång tycker det är helt normalt...

Halv två for jag i säng, och vaknade halv fem för att repetera mera. Så även om klockan hann slå tolv och en ny dag hann börja så var det inte min födis än. Inte heller halv fem på morgonen (även om jag hade hunnit bli född helt officiellt vid det laget också!) då både jag och kämppisen satt och pluggade i varsin grotta.

Då det blev dags för min traditionella morgonmålskaka en nie tiden mådde jag minst sagt pyton för att jag var så nervös inför det muntliga provet. F ropade från sitt rum att hon inte hann närvara vid min presentöppning hon hade tusen makron kvar att kolla igenom (jo vi tycker om att överdriva hos oss).
Väl i skolan före provet steg hela klassen upp och sjöng palju õnne! Jag blev jätteglad, så aitäh till grupp nummer två :)

Och muntliga provet gick prima, käre profesorskan var på utmärkt humör. Annars skulle hon ha fejlat mig i vanligt fall. Hon inledde med en fin fråga om vad cirros egentligen går ut på (kolla den här: http://193.40.14.1/g2/main.php/v/pa/eri/e15x1.jpg.html ). Och jo jag minns att hon påpekade hur viktigt det var att veta begreppet i nån av våra praxer. Men jag kunde på tok inte komma på det just då. Hatar mikropreparaten! Makrona går alltid bättre. Där är det mera förhandligsbart med saker och ting. För endast via mikroskop kan vi ställa direkta diagnoser. Som vi skall kunna både på latin och estniska. Jag som sen har en tendens att blanda på ord och bokstäver i muntliga situationer då jag blir nervös. Försök själv att komma ihåg Intumescentia fibrinoidea endocardii; Endokardi sidekoe fibrinoidne paisumus (för den som vill se hur det ser ut: http://193.40.14.1/g2/main.php/v/pa/yld/u012x1.jpg.html ). Sen minnas orsak verkan, allt som står i vår beskrivning och mycket mer som hon tycker om att fråga. Och sen att inte bli nervös. Sympatikus går så på högvarv så jag vill dö varje gång!
Sen gick det skriftliga provet från i onsdags igenom med ett fint C!

På dagen var vi, surprise surprise, till Truffé på lunch och efterrätt för att fira min födis, framgången i patoanatomi, hur bra vi är och att vi är voiton puolella nu!!! Helt underbar feelis.


Det blev en flygtur Tartu-Helsingfors-Karleby på eftermiddagen. Jag hann i det laget bli dödstrött så mina 3 timmar jag hade som väntetid i Hesa gick mest åt att sitta och glo och dra nytta av trådlöst internet på min smartphone. Älskar den upgradade versionen av HesaVanda flygfältet. Satt och glodde på folk och sörplade in alla snyggingar som var på businessresa. Good looking men, how I have missed you!

På kvällen väntade födelsedagsfamiljen på mig, det blev en till trudelutt och jag fick öppna presenter, njuta av korvgörans, prinsesstårta och sällskapet.
BÄSTA födelsedagen jag kunde ha haft. Speciellt med tanke på att det är treans höst ;)

Kakuppdatering för denna födelsedag:
Morgonmål: Werner kakbit från Kaubis; en choklad-mocka jordgubbsdröm till kaka.
Lunch: Marmorkook på Truffé. Bästa kakan som finns
Kvällsmål: Prinsesstårta hemma på Västermalm.
Totalt: Helt supermycket tårta, men oj så gott!! Bäst av allt är att jag hade kvar av tårtan idag ännu så det blev del av min brunch idag.

Hälsningar från Jeppis från mig och en viss orange katt som sitter i min famn <3

P.S. Man skall absolut fira sin födelsedag, oberoende om man fyller 5 år eller 88 år. Födelsedagar är lika viktiga som att fira jul på rätt sätt, att ha en julkalender och att upprätthålla sin dagliga hygien. Så det är så!