Bakverkskris i huvudstaden eller gymmet som blev invaderat

I know, I know man borde lära sig av sina misstag och helt enkelt inte se fram emot att ÄNTLIGEN få gå o köpa de där efterlängtade fastlagsbullorna. För så här var det på Runbergsdagen:
Lara som varit utan socker och vitt mjöl sens den 8.1 gick överlycklig den 4.2 till K-market för att köpa Runebergstårta. Väl där insåg hon att två puttefjutt-grejor kostade 3€, hjälp vad dyrt för en fattig studerande. Men hon ville ändå unna sig de där fina bullorna och köpte bullar i two-pack(lite kan man ju offra sig då det inte finns mindre paket...) från något, till henne, okänt bageri. Veckans höjdpunkt var den 5.2 då hon ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN skulle få äta namnam bulla.
Problemet var bara att 1. Bullorna var mycket mindre än dom brukade vara. 2. Dom smakade inte alls så som tårtorna BORDE göra. 3. Underlig konsistens hade dom dessutom. Småbuttert åt hon upp bullorna och tänkte melankoliskt tillbaka på sin hemstad och alla de fina små lokala bagerier som lagde namnam Runebergstårtor, för ett billigare pris dessutom!

Nå idag såg jag fram emot att få förstöra mitt träningspass med fastlagsbulla. Och fyllda med mandelmassa, för sylt är helt enkelt inte lika festligt och gott. Jag gick lätt skuttande och med snålvatten rinnande till Alepa och köpte Vaasan fastlagsbullar i twopack (TYVÄRR fanns det än en gång inte i mindre format). Väl hemma rev jag upp plastförpackningen, och jo jag måste medge att jag varit skeptisk mot bullorna ren i butiken, dom SÅG lite torra ut och dom hade inte särskilt mycket grädde. Det visade sig att dom var totalflopp, halvtorra på mitten, grädden visade sig vara någon mellanform av pulvergrädde och äggvita... Så det förstörde lite av min dag. Jag tänker tillbaka på Nylunds-bullorna (fördel är ju att man bodde 200m ifrån nämnda bageri) och tror jag tänker bojkotta de stora bageriernas bakverk i fortsättningen.

Okej måste väl erkänna att sist jag var hem i Jeppis köpte min snälla mor tidigare nämnda bullar, och mandelmassan visade sig vara utbytt mot marsipankorvskiva som går att köpa i vilken butik som helst. Laman har nått bagerierna, och det smärtar mitt bagarblod (är för lat för att utnyttja mina bakfärdigheter, men då man praktiskt taget är uppväxt i mjöldammet på ett bageri utanför Frankfurt i Tyskland så tar man extra hårt på allt sådant...)

***

Nåja, som jag i förbifarten sa ren tidigare var jag och träna idag. Det är ett gym som med stora fönster vetter ut mot Mannerheimvägen (jaa en korting i brunt hår som extremsvettas på crosstrainern kan vara jag om man råkar köra förbi vid passande tider). Helsingfors stad upprätthåller det, och om jag förstått det rätt öppnade det för ca ett år sedan, så maskinerna är i bra skick och nya. Framförallt är det billigt, och pengbörsen, som man kanske märker, styr mig otroligt långt. Mitt i det svettigaste crosstrainertiden kommer det en hel bunt med kvinnor och några få män, ledda av en "hurtig" instruktör. Via tjuvlyssnande kom det fram att det är arbetskollegor som börjat med ett nytt motionsprojekt på arbetsplatsen. Och dom invaderar alltså mitt gym, och precis varenda eviga maskin var upptagen. De maskiner jag sist och slutligen hann brottas mig fram till så kom miss hurtig-instruktör och använde mig som malli och hennes hord av "vi-kan-inte-några-maskiner" stod och klagade varför jag såg ut att inte orka lyfta. Kom igen det är lite skillnad mellan 12kg och 35kg lyftning. Hela allting resulterade i att jag bara var en timme på gym för att jag blev så stressad på dem och övergav mitt invaderade gym.

Spåra-funderingar

Som det nu råkar sig spenderar man en hel del tid på att färdas med allmänna transportmedel, vilket leder till att man (enligt min åsikt) hassar tonvis med värdefull tid. Genast jag far hem till lilla Jakobstad märker man hur mycket tid man vinner under en dag, bara för att man inte behöver göra något av följande:

-Kolla upp på YTV när/var/hur önskat transportmedel far

-Fara iväg myyyyyycket tidigare bara för att endera hinna med önskat transportmedel eller för att man hoppat över förra punkten och behöver ta omvägar p.g.a. sin egen lathet.

-Diverse kvälls/nattprogram speciellt in i veckorna måste alltid anpassas efter sista buss/spåra/tåg som far. Lyckligtvis bor jag så pass nära tågstationen att jag ofta slipper hem vilken tid på dygnet som helst. Ivärsta fall kunde jag väl t.o.m. gå från centrum till mitt (problem med mystiskt folk man skulle möta på vägen ids jag inte gå in på ens...)

Det finns de där tidsoptimisterna som tycker att jooo men man kan ju läsa/plugga/lyssna på musik och utnyttja färdtiden på något sätt. Har en vän som utnyttjar sina färdtider genom att ta igen sin sömnbrist (av diverse skäl kanske hon får lämna anonym). Men jag skulle inte kunna sova i en sån situation och de gånger man verkligen är så pass allert att man skulle kunna smätta in info i sin hjärna under sådana ljudliga förhållanden brukar vara typ 1 på 20 eller något i den stilen. Åtminstone för mig. Men kanske den infödda helsingforsbon klarar det bättre?!

***

Jag hatar och erkänna det men jag har nog blivit mera helsingforsare än jag tidigare velat erkänna. Har blivit så lat att jag aktivt undviker att t.ex. färdas med närtåg bara för att det sen innebär att jag måste gå 500meter till mitt.
Tycker nu för tiden dessutom att det är jätteonödigt att gå ett extra varv ut för att handla (för att inte prata om matlagningen...), så om jag har tur går jag måndag och handlar och kan lyckligt knapra på några brödskivor söndag kväll om det är riktigt bra ställt.
Under min prepkurstid förra våren+början av min studietid här så hade jag nog aldrig brottomt då jag skulle ta mig någonstans och kunde gladeligen färdas till andra ändan av stan endast för att kika in till en butik där. Nu är det andra bullar, tur om man orkar ta sig ens till Akademiska på Alexandersgatan mera (vilket förr var min terapi mot tråkighet).
Den dagen jag börjar hälsa på svenska bekanta med Moi! har jag dock bestämt mig för att aldrig kommer. Det går mot mina jakobstadska principer helt enkelt. Kan glatt hälsa på finska vänner med moi, tycker det är onödigt i andra sammanhang. Sedan finns det ju alla trevliga slangord här som jag hoppas jag aldrig ger vika för heller...

Börja blogga

Jag har länge funderat på om man borde skaffa en blogg, men har aldrig sen gjort det p.g.a. hur personligt man skall göra det hela, vad man skall inkludera/exkludera. Men nu öppnar jag helt enkelt en blogg och ser hur det går och om det blir till något :)

Måste kommentera från första början att titeln Somewhere I belong, kommer från en av Linkin Parks låtar, och tyckte det var ett bra sätt att få med mitt favoritband i bloggningen. Men lite random fakta först:

-Är extremt stolt över att vara finlandssvensk, även om jag är född och uppvuxen(->10år) i Tyskland och min pappa är tysk. Känner mig mera som pampes än tysk, vilket kanske är naturligt då alla de trevliga kritiska tonårsåren utspelade sig i lilla Jeppis (the place to be, eller så inte xD).

-Har många drömmar, men den jag fokuserar mest på just nu är att slippa in till läkarutbildningen här i H:fors. (So be warned, mycket bloggande kommer väl att kretsa kring det)

-Om det på något sätt vore möjligt att ha en pingvin som husdjur skulle jag genast skaffa en, kosta vad det kostar! Eftersom myndigheterna inte går med på det vill jag fara på en sydpolsexpedition+resa till Sydafrika och se pingviner in action!!! Sen den som skaffar mig ett fint och välgjord pingvin-mjukisdjur står jag i evig tacksamhetsskuld till.

-Har många underbara vänner, och tar jättegärna emot besök i min boxbostad (mina kämppisar bits inte, så komsi koms bara). Vissa vänner från barndomen i Tyskland håller jag ännu kontakt med, sen vårt underbara flickgäng från JG-tiden, nya studievänner vid Arcada osv. osv. Är överlag en pratglad person sen då jag kommer över den första blygheten med "okänt" folk. Sen önskar dom att jag aldrig hade öppnat munnen ;)

-Flyttade alltså i slutet av augusti till Helsingfors och bor i en nyrenoverad boxbostad med två kämppisar. Studerar för tillfället till sjukskötare vid Arcada -Nylands svenska yrkeshögskola. Saknar inte hem till Jakobstad, men såklart längtar man efter vännerna och familjen där. Stormtrivs i huvudstaden och skulle vilja hitta mera tid för att utforska den. Har på sistone blivit lite lat med matlagningen bara!

Nåja, månne det inte räcka som första blogginlägg :)