En lyckosam fredag den trettonde & andra funderingar

Igår var det för andra gången fredag den trettonde för i år. First time around hade jag lite "otur", brandlarmet gick på under vår första övning i klinisk vårdlära och efter en rad händelser blev jag+2 klasskamrater klassade som svarta får av ledande lärare. Men inga bestående men fick vi, det är mera som insiderjoke nog ;)

Men igår steg en butter Lara upp för att skriva sin inremedicin-tent. Som visade sig vara mycket enklare än jag trodde. Skrev den på en timme, hade massa med extratid före nästa lektion, klinisk vårdlära med övning av näs-magsond insättning. Under övningarna är vår grupp indelad i mindre grupper, och min grupp fick gå till ett skillt rum med en lärare, som visade sig vara liberalare än de andra, och det slutade med att jag fick insatt en näs-magsond, och jag satte in en på en klasskamrat sen. Då den ledande läraren fick höra det så sa hon bara att "hur kunde X tillåta er att göra det?!?" Fick på kvällen reda på att orsaken till varför vi inte skulle ha fått göra det är att om nåt skulle ha gått fel skulle dom inte ha haft tillhörande "räddningsutrustning". Ooops.

En näs-magsond är en slang man lägger in via näsan, ner i svalget(tricky ställe, om man inte aktar sig kan det gå ner i luftröret istället...) och ner ner ner i matstrupen tills man slutligen är i magsäcken(SE BILD). Vilket kontrolleras endera genom att dra upp lite maginnehåll i en rekordspruta via slangen ELLER genom att blåsa in lite luft i slangen och avlyssna med stetoskop om det hörs ett bubblande ljud i magen. Orsaken till varför man lägger en slang är endera för att tillföra patienten näring eller för att avlasta matstrupen+magsäcken så att man får upp maginnehåll i en uppsamlingspåse istället för att behöva kräkas hela tiden.

Det är INGEN trevlig upplevelse. Man känner hur slangen kommer igenom näsan, vilket var näst obehagligaste efter att känna den i matstrupen hur den gick ner. Det tog liksom aldrig slut. Och jag drack och drack mitt vatten. Samtidigt visste man liksom inte som "patient" att är den nu faktiskt på rätt ställe. Tårarna rann på oss båda i tur och ordning då vi la ner slangen på varandra. Skulle nog måsta vara i väldigt dåligt skick för att gå med på att ha en sådan. För den känns i halsen då man pratar. Och min näsa var sjuk resten av kvällen. Men jag är stolt över att jag gjorde det :) Man har en helt annan förståelse. Felet vi båda gjorde var kanske att vi lyssnade för mycket på den som var "patient", man stoppade liksom inte bara ner den utan tog det stegvis. Bättre går det sen nästa gång!

Makabert nog har jag varit på helt super humör efteråt, och det har motiverat mig än en gång till att plugga! Jejj!!!

På kvällen var vi ett litet gäng som for och käka till Amarillo+sen till en bar och sitta. Det blev ingen sen kväll, men roligt att få slippa ut lite. Sen fick jag äntligen en god natts sömn. Eller någorlunda, för datorn var av olagliga skäl på hela natten, och dess fläkt har enormt med ljud...

****

Imorse då jag ändå vaknade relativt tidigt så såg jag på nyaste Grey's anatomy avsnitt (dom hade näsmagsond där, och jag tänkte bara oh boy I feel for you) och bestämde mig för att ge Twilight filmen en andra chans. Den här gången utan några som helst förväntningar. Och inte var den lika dåligt mera :D Visst den skulle kunna utvecklas på många plan, och boken är tusen gånger bättre. Men bokens intensitet går helt enkelt inte att återfå on screen, tyvärr :/ Hoppas dock att i.o.m. att de byter director till nästa film så kanske den skulle bli bättre än ettan.

Så visst får man byta åsikt. Ofta går det den här vägen med låtar för mig. Hatar dem först, sen då jag har fått höra dem ett antal gånger är dom helt yees. Med filmer brukar det dock gå tvärtom, först är man helt i extas och tycker det här är bästa filmen på lääääänge. Sen då man ser den en andra gång är man helt att nouu den var ju inte alls sådär bra!!!

Uppenbarligen så fungerar det så med ord också. Mitt nya favoritord är tråma; hatade det till först, samma sak med popsi, vilket jag nu inte ännu heller gillar, men som man kanske börja lite vänja sig vid åtminstone.

Angående ord så brukar jag ha ord på hjärnan. Det är ännu mer frustrerande än låtar(om låten inte är jättedålig såklart) för det är det där samma som snurrar runt i huvudet hela tiden. Senast hade jag angiotensin(=ett hormon som reglerar vätskeutsöndringen i kroppen) på hjärnan. Konstigaste ordet jag någonsin haft på hjärnan är taskumatti. Vem som orsakat det får lämna anonym xD Fördelen med att ha ord på hjärnan är att man lär sig dem. Och eftersom de sista "ord-på-hjärnan" varit medicin-relaterade borde jag inte klaga.

Nu är det på tiden och börja plugga äntligen och inte dra ut på det längre. Annars får man inget gjort före man skall ha en pratglad kväll med Irene i Esbo :)

Pingviner

"Pinguine verkörpern alles, was für einen Vogel untypisch ist. Sie verbringen die meiste Zeit ihres Lebens im oder under Wasser, sind plump und flugunfähig und an Land ungelenk. Dennoch sind sie an ihren Lebensraum optimal angepasst. Pinguine sind die Herrscher der eisigen Antarktis und Tauchkünstler, die in der Vogelwelt ihresgleichen suchen. Einge Arten fühlen sich allerdings in der Tropensonne wesentlich heimischer als in den Eiswüsten des tiefen Südens."

Jag har återupptäckt min pingvinförälskelse! Hittade på internet en bild på en dvärgpingvin, huhu kan det finnas någo sötare

Sedan kom jag ju på att jag köpt en pingvinbok i Tyskland. Den har jag varken hunnit bläddra eller läsa i. Men nu, då jag borde läsa på inremedicintent, började sedan kolla i den. Och jag är helt kär!

Kort allmän fakta om pingviner:

*Pingviner finns förutom i Antarktis på följande kuster; Nya Zeeland, Australien, Södra Afrika, Galapagosöarna, Södra+Västra Sydamerika, och diverse småöar där emellan.

*Det finns 17 pingvinarter

*Storlek varierar mellan 115-42cm+38-0,8kg mellan arterna

*Several penguin species are endangered because water pollution and global warming affect both their water and land habitats. In some places, people have even taken over penguin breeding grounds :(

På bilden syns alltså min nya favoritpingvinart. Dvärgpingvinen- Eudyptula minor. Den har 6st. underarter och finns på Sydaustralien, Tasmanien, Nya Zeeland och öarna däromkring. Den blir cirka 42cm lång och väger 0,8-1,3kg. Den kan dyka till 70 meters djup och har en förväntad livslängd på 7 år.

Huvudorsaken till att jag vill resa till Sydafrika är att få se pingviner. Sedan vill jag fara på en Antarktisexpedition som kostar massa med pengar, men it would be worth it all, för jag skulle få se mina pingun helt på riktigt. Eftersom dvärgspingvinen uppenbarligen lever på Nya Zeeland, dit jag ändå hade tänkt resa, så tänker jag genomföra min plan att illegalt ta in en liten, söt dvärgpingvin. Som skulle sitta bredvid mig på soffan och se på tv. Ursprungligen var det en kungspingvin istället, men dvärgpingviner kommer i ett behändigare format. Och jo jag har fått all världens kommentarer till min lilla dröm. Men några barnsliga drömmar skall man väl få ha även om man inte är 14 år längre...

Kanske jag skulle bli pingvinräddare istället. Rädda dem från klimatförändringen och oljeutsläpp... Sen gosa med dem på Antarktisisarna! Skall börja min pingvinutbildning på sommaren då jag har mera tid. Läsa in mig på dem och sen se vart det är billigast att resa för att hälsa på dem och försöka "muta" en att komma med mig till Finland.

Då Paulina var här för några veckor sen upptäckte vi en gosedjursaffär. Och där fanns det både en Pingu (alltså från serien) och sedan en så kallad "verklig" pingvin. Men de var båda så fula att jag inte kunde köpa varkendera. Var är alla de där bra leksaksproducerarna som skulle fixa en verklighetstrogen gosepingvin åt mig? Sen så skulle någon underbar människa köpa den åt mig!

Och om någon vet om en STOR och FIN pingvinplansch, ta kontakt med mig.

Länge leve pingvinerna!!!

Dröm&Tv&den dementa patienten

Jag undrar varför man alltid har knasiga drömmar om sin vardag då man är i en annan stad. Imorse drömde jag om att vi skulle lägga någon konstig kombination av näs-magsond+magpåse+colonpåse på lektion. Det resulterade i att jag övade det hemma på en klasskamrat som jag uppenbarligen bodde ilag med tillfälligt och som bara klagade på mina skills som värdinna. Janå intressant såg det ut och läraren kom till och med hem till oss xD Tur att det inte var på riktigt! Annars vore nog klasskompisen i fråga inte i så gott skick just nu. Proceduren jag utförde finns inte ens på riktigt. Voi voi allt skall man nu få till här ännu!Saken är den dock att nu blev jag helt taggad IGEN och plugga plugga plugga. Jag vet, jag blir motiverad av helt random och ofta makabra saker. Men sådan är jag bara. Fascineras lätt :P

Sen har jag fått se på Tv, vilket tar otroligt mycket tid, och därför äger jag ingen i Helsingfors. Men då man är hemma kan det vara helt skoj att koppla bort med Disneychannel och diverse andra extrakanaler. Samtidigt förväntar man sig då att det ALLTID skall komma nåt på Tv man är intresserad av. Vilket inte är fallet, och då blir jag bara sur. Men nu råkar det sig faktiskt att förmiddagstv är helt super! Kollade idag på ett program som heter "Vi får en baby" från nelonen, igår kväll kom inhemska "Sairaala"... Såna program skulle jag kunna kolla på dagarna i ändan. Minns på sommaren då man hade sena kvällsskiftet kom det ett superprogram man kunde kolla på då alla patienter sov så sött, det var om några svårdiagnosticerbara sjukdomar :) Över 80% av programmen är dåliga, och man blir bara frustrerad av alla dåliga skämt och lättklätt folk. Ett program blir som inte bättre bara för att några kvinnor springer runt nakna... And don't get me started on the mainoksia...

Fick idag reda på att jag inte slipper tillbaka till mitt gamla arbete, och sjukhuset har inte hört av sig så jag fick dra mina äss ur rockärmen och kommer hoppeligen att få arbete inom hemservice vilket kommer att bli en omväxling. Eventuellt får jag en av mina bästa vänner som arbetskaveri, hoppas vi inte tappar nerverna på varann haha ;)

Usch har ingen lust alls att åka tillbaka till Böle idag. Tar riktigt emot. Och det beror inte bara på tenten vi har på fredag (om det inte vore för den skulle jag säkert stanna hela veckan). Det vore bra att lämna här då mommo har hamnat in på sjukhus (inget allvarligt som tur), men eftersom hon är dement och allmänkonditionen inte är på topp så skulle jag kunna pyssla om henne. Personalen har inte tid och mommo verkar bättre acceptera att bli omhändertagen av mig än andra. Jag sen igen tycker det vore roligt och göra henne en gentjänst för allt hon gjort för mig. Sprungit efter mig i ankdammen, bytit blöjor, sjungit... Visst hon är dement och kan upprepa samma grejor om och om igen (hon har nu i 6 månader fått chock över hur 'svart' mitt hår blivit och säger var femte minut: "sluta tjira håri tett. he e så styggt!! Lara ha du hitta na friar åt de enny?") och allt som oftast är hon med flit ut efter att jävlas med folk. Men hon är sjuk och kan inte rå för det. Fast sen har hon sina ljusglimtar och ler och tackar för det man gjort för henne. Och det är det man måste hålla fast vid. Låta det dåliga rinna av en som på en takränna, och sen bada i de fina stunderna.

Vissa verkar dock inte kunna inse det, jag har så ofta fått se det i olika vårdsammanhang på fältet. Endera brister det på erfarenhet eller förståelse för dementa, eller så har anhöriga inte varit delaktiga i vården. Sen då de mitt i allt bestämmer sig för att besöka sin sjuka mor/far etc. kommer de med helt huvudlösa vårdförslag och kör över vårdarnas roll som professionella yrkespersoner.
Eller så blir de så sårade av i vilket skick(syftar då på sjukdomsgången) patienten är eller vad den kläcker ur sig att den anhöriga straffar patienten/vårdaren. Värst är om det går ut över patienten som blir både deprimerad och förbryllad över hur anhöriga kan bete sig sådär mot dem. Eller sen att anhöriga i stillhet straffar patienten med att inte besöka eller ta kontakt med honom/henne. Hur dement man än är så fattar de mer än vad man skulle tro. Och de vet undermedvetet av att anhöriga varit elaka eller inte bryr sig om dem mera. Det leder till aggressionsutbrott, depression, apati... you name it. Och det gör mig så otroligt arg. Att folk inte fattar och kan ta hänsyn!!! Empatin verkar vara ett utrotat fenomen nuförtiden...

Jeppishelg

Jepp så sitter man då i smyg på brorsans jääättetrevliga dator och försöker att lite tillfredsställa sitt internetberoende. Att vara helt hemma i huset, lyssna på cheesiga gamla låtar och gröla med är nu inte heller så dumt :) Bestämde mig för att stanna en extra dag här, har ändå inga lektioner imorgon, endast tentläsandet som väntar, och jag vet det låter så lockande, men jag offrar det för att få vara en dag längre i ett snöigt Jeppis med familjen <3>

Besökssaldot hittills:
+Babyshower
+Massa med mat
+Latat sig
+Sett på tv
+Träffat vänner
+Kusinvitaminsläktkalas till Simons ära
+Extra pengar av omtänksam mor
-Latat sig
-Massa med mat
-16€ mindre i börsen (kompenseras dock av pengar man fick...)
============
->jättebra helg!

Babyshowern var jättelyckad, och det tyckte den blivande mamman+vännen också. Så kanske man nu har fått sin portion av babykläder. Äsch who am I kidding, dom får man ju aldrig nog av!! :D Babykläder+bröllopskläder är min passion. Mamma-Hanna var så fin! Och visst längtar man själv efter barn, men allt i sinom tid. Tidigare ville jag ha ALLT just NU. Men man har lite kommit ifrån det och inser att om man skulle få allt genast skulle man inte kunna njuta av det heller. Just nu e min prioritering Medi-pluggandet. SEN man kanske borde hitta en karl före man tänker på barn också ;)

Före jag kom hit i torsdags var jag jätteled hemma i Helsingfors av diverse orsaker. Så jag har faktiskt längtat efter att få komma hit och bara slappna av från allt en stund. Ta en time-out. Känns lyxigt att ha ett sånt ställe. Men nog vet jag att på sommaren kommer man att få i nerverna förr eller senare. Tror det blir FÖRR för mig... Blir bara att hitta på en hel del att distrahera sig med. Vänner, kusiner, arbete, träna och att ÄNTLIGEN få läsa skönlitteratur igen. Trodde aldrig jag skulle komma till en punkt där man inte skulle kunna njuta av en bra bok, but here I am. Jag tror då man sitter och pluggar+antecknar så kommer en läsgräns emot vid något skede. Mina läsmål för i sommar är:
*Anna Karenina av Leo Tolstoj
*Sofies värld av Jostein Gaarder
*Ulysseus av James Joyce
Sen finns det X-antal böcker jag köpt som jag (surprise surprise) inte hunnit läsa.

Jag häpnar fortfarande över all den här extra tiden man får mitt i allt då man inte behöver ta sig fram med allmänna transportmedel. Och jag har ändå bott i Jeppis lääänge. Som nu då jag skall träffa Riina klockan elva så räcker det med att jag börjar dra mig ur min pyjamas halv elva och i sakta mak utför morgonsysslorna och en åtta före börja gå till hennes.

Okej borde nu ta reda på hur man annullerar en e-biljett av VR. Eller så tar jag latemansversionen och går till VRkontoret och låta dom sköta det där. Så får man lite motion, vilket behövs efter en kalasig helg ;) Ha det gött.

Thank you for the music!

Jag hör till de personerna som kan lyssna på en och samma låt i flera timmar utan att tröttna. Det finns tonvis med jättebra låtar. Om det sen då än är beaten eller texten man fastnar för. Helt underbar text har t.ex. låten Change av Sugababes. Refrängraderna är som skrivna för mig:

"Ain’t it funny how you think
You’re gonna be okay
Till you remember things ain’t never
Gonna be the same again
The same again
Ain’t it crazy how you think
You’ve got your whole life planned
Just to find that it was never ever
In your hand
Change"

Brukar vanligtvis planera framåt en massa och drömma mig in i framtiden, så jag känner mig lite prickad, och varje gång jag lyssnar på den får jag mig en ny tankeställare.

Sen har låtar förmågan att framkalla minnen. Endera en specifik händelse/person eller en viss period i ens liv, någon bok man läst... Det är jag helt expert på! Här följer några exempel:

~~Black Coffee-All Saints->majmånad före studentdimissionen. Texten passar in helt perfekt på mina känslor just då!~~

~~I will love again-Lara Fabian->Harry Potter bok 4, lyssnade den på repeat just då...~~

~~Umbrella-Rihanna, Destination unknown->BARCELONA. Några av de få låtarna Jenny hade på sin juppi och som vi lyssnade tills vi nästan spydde av dem~~

~~Everybody get up-Five->lägerskolan i Tyskland på fyran~~

~~Candyman-Christina Aguilera->midsommar 2007. Säger inget annat än sand+Paulina+hoppa runt skrattandes...~~

And the list goes on. Det finns även mindre trevliga minnen som är förknippade med låtar. Minns t.ex. fortfarande vilken låt jag lyssnade på då min mamma kom och hämta mig från rummet före jag fick reda på att mina föräldrar skulle skiljas. Men som tur är de tråkiga tankebroarna myyyycket färre!!!

I princip är jag uppväxt med musiken. Och då menar jag inte på ett trevligt musikaliskt sätt. Jag kan varken sjunga eller spela något instrument, och mamma sjöng bara för mig då jag inte kunde somna på kvällarna (ljuva barndomsminnen man nu småskrattar åt. vitsi vad föräldrar måste plågas igenom för sina barns skull!!). Pappa är fortfarande techno/dance-musik fantast, och det är där hela fadderullan började. Har babyfoton där jag har hörlurar och diggar med pappa till antagligen något mindre bra techno..
Sen tror jag att jag har ärvt släktfelet, från pappas sida, att sjunga med i låtar+brista ut i sång genast någon säger ett ord som påminner mig om en låt. Som tur har de här fenomenen kraftigt minskat i samband med flytten till Hfors! Min teori är att sen då jag gör det lika mycket som hemma i Jeppis är jag verkligen hemmastadd. Men det är underligt hur någon som säger ett puttefjutt-ord skall framkalla en hel sångtext i mitt huvud. Kanske man ändå är mentalt störd på något sätt?!

Den perfekta helgen och provkaninen

Alltså vilken underbar helg! På lördag kom Paulina hit tidigt på morgonen, det var nu just och just att man hann stiga upp. Skojs med främmande hit, nu då man ÄNTLIGEN har a place of one's own. Hemmahemma(->Jeppis) är det alltid folk som ränner runt eller dillar något, så nu är det dubbelt roligare att ha vänner och familj på besök då man har egen lägenhet. Eller egen som man delar med två andra flickor. Så komsi koms hit bara på besök, det är så roligt så. En nackdel är bara att jag varken har TV eller bra sittutrymmen. (Måste kommentera att lack of TV var helt medvetet gjort då jag flyttade hit för jag skulle inte ha rum eller tid att hassa på en TV. Det finns ju mycket trevligt att kolla på via nätet också ;)...)

Köpte och hassade massvis med pengar, men det var helt nödvändiga saker så BORDE inte ha dåligt samvete. Det var presenter hit och dit, kräm som tagit slut, byxor jag tyckte om och passade bra... Måste ändå börja lyfta studielån, pengarna rinner bara ur händerna på en, fast hur jag försöker att ransonera maten (svälta lite ibland, bra för bantningen, dåligt för humöret...)

Jag har massvis med random tankar, och en god gammal vän är alltid bra att fundera ILAG med om alla de här knasigheterna, såååååå kanske man nu klarar sig till nästa helg då man skall hem till Pampas?! Paulina vet så mycket om mig (på gott och ont) så hon läser mellan raderna på mig (på gott och ont), vilket är skönt då man inte alltid orka förklara sig åt folk. Det är fördelen med gamla vänner, dom blir bara bättre med tiden xD

Och vi lärde oss också nya saker; saker som väl främst har med ålder och mognad att göra(man skulle nu hoppas att man mognat liiiiiiite på två år, eller åtminstone intala vi oss det, att vi fortfarande lever kvar i barndomens kiss-och bajsålder behöver man inte desto mera gå in på). Kroglivet, not so tempting anymore, speciellt efter lördagens äckelkäcklar som stod på rad vid sidan av dansgolvet.....

Att allmänt dilla runt, not so tempting anymore. Man börja vilja ha lite mera kvalité på den biten.

Janå och många flera saker, som kanske stannar mellan de diskuterade parterna. Alla små hemligheter skall väl inte behöva avslöjas. Men ojj ojj vilka minnen man har huhu, kunde väl skriva flera romaner om dem :D

Nåmen, annars promenerade vi i en kall huvudstad, åt gööött, såg på film, var på bio och hade det mysigt. Precis vad jag behövde! Nu tog Galenosabstinensen dock över, så har till och med läst aktivt ett urtråkigt kapitel med massvis av formler. Det hela med stor entusiasm. Nya tag sen imorgon!

***

Jag kom ikväll underfund med att jag vore den perfekta provkaninen för några medicinska ingrepp. Sen finns det några mysterier att lösa också. (okej det här är bara trötthetsflumm, får gärna hoppa över det här!)

Jag har ca 3 födelsemärken som kunde borttas p.g.a. mystiska kanter och lite suspekt utseende. "Födelsemärket måste avlägsnas ifall det nyligen vuxit, blivit mörkare, blöder eller utsöndrar vätska. Födelsemärken som är mörka, ojämnt pigmenterade, osymmetriska eller har diffusa kanter är även suspekta." (Galenos-Människokroppen möter omgivningen 2007 s. 257)

Sen finns det det där evighetsproblemet med min stockade och rinnande näsa. Har under flera års tid använt näspippettsmedicin, som jag inte klarar mig utan, men har inte tagit reda på underliggande orsak. Det är mitt medicinska mysterium. Finn fem fel med mina övre andningsvägar....

Ett till evighetsproblem är min konstiga hy på armar och ben som har små pipplor i färgskalan rött-lila. Kanske man kunde hitta någon effektiv metod för borttagning av dem(skall helst inte involvera frätande ämnen...)

Jag brukar aldrig få blåmärken då jag BORDE få dem, dvs. då man stöter sig, ger blod osv. MEN mitt i allt efter en lördagkväll dyker de upp på konstiga ställen. Och ja, jag var vid mina sinnes fulla bruk och gjorde inga dumma saker. Det är mitt mysterium nummer två, inte lika mystisk som ettan dock.

Några centimeter längd som doneras av längre person vore också fiffigt att komma på. Hur transplantationen skulle gå till är en annan femma. Ställer dock gärna upp som provkanin!!!