Idag skulle vi till ett ställe där de trycker och lagar plastpåsar. Inte vilka plastpåsar som helst, utan allt från kära hapukoor påsar till mina Kalev favoritchoko påsar!
MEN förrän jag och kämppis kom på plats tog vi bussen way out, långt förbi stället där vi egentligen skulle vara. Vilket resulterade i en halvtimmes extra gångmarsch, som tur hade jag iallafall med min smartphone och kartan hade passligt lämnat på skärmen så vi fick en bild av vårtåt vi skulle gå. Så går det när du kollar på två kartor samtidigt, de inte stämmer överens till hudra procent och du har brottomt. Tillägg sen att det inte är din hemstad, inte heller ditt hemland för den delen. Allt fungerar ändå annorlunda än hemma.
Tanten som visade oss runt på fabriken var inte så värst glad. Inte jag heller för den delen för jag hade hunnit bli ordentligt ofräsch och svettig under gångmarschen. Men vi fick en snabbtur av det vi missade och hoppas kunna skrapa ihop just tillräckligt om kemiska riskfaktorer för att få igenom uppgiften.
För att kompensera denna overload av motion, dvs. brända kalorier och så, måste vi ta oss till mäccen och ta hem mat därifrån. Så dagen blev lite bättre iallafall. Den avslutades med julmusik och patoanatomipreparat, en kombination som inte går ihop fick jag konstatera.
Igår skrev jag två prov, for hem och sov fyra timmar eftersom jag inte hade sovit alls under natten före (insomnia, inte bara på grund av pluggande. Om jag skulle ha kunnat så hade jag faktiskt reserverat 3 timmar med sömn!). Sen på kvällen drog vi oss igen till skolan för att plugga 3 timmar och komma hem vid tie på kvällen. Sorgligt nog tycker jag att detta är mer än normalt.
Jag vill ha mitt liv tillbaka!!! 21 dagar, 7 prov och ett föredrag kvar....
30.11.11
27.11.11
Ny skolteknik - att dammsuga
Här mitt i stan har vi kommit på en ny term. Vi kallar den för dammsugartekniken. Den går ut på att repetera allt i max dammsugarfart några timmar före provet. För maximal inlärning och repetition. Så före varje prov gillar vi att dammsuga här hemma.
Bevis: Omtagning till andra mellanprovet i patofysiologi. Både jag och kämppis var i Finland över helgen, vi läste i normaltakt tisdag och onsdag. Torsdag kom vi hem och satt ner och dammsugade igenom våra papper. Högsta speeden var det på precis en halv timme före provet. Och jag fick en fråga om precis det nydammsugade temat i min provvariant.
Resultatet blev till att vi båda slapp igenom.
Har på känn att det blir extremdammsugning hela söndagen lång, trots att det är första advent. Julljustaken får påminna oss om vilken tid på året det är. Snön har inte fallit ännu, däremot är hela stan upplyst av de mesta och bästa julljusen. Något Tartu är mycket bra på :)
Hejsvej, patoanatomi och patofysiologiprov imorgon!
Bevis: Omtagning till andra mellanprovet i patofysiologi. Både jag och kämppis var i Finland över helgen, vi läste i normaltakt tisdag och onsdag. Torsdag kom vi hem och satt ner och dammsugade igenom våra papper. Högsta speeden var det på precis en halv timme före provet. Och jag fick en fråga om precis det nydammsugade temat i min provvariant.
Resultatet blev till att vi båda slapp igenom.
Har på känn att det blir extremdammsugning hela söndagen lång, trots att det är första advent. Julljustaken får påminna oss om vilken tid på året det är. Snön har inte fallit ännu, däremot är hela stan upplyst av de mesta och bästa julljusen. Något Tartu är mycket bra på :)
Hejsvej, patoanatomi och patofysiologiprov imorgon!
26.11.11
Youtube, min vän i nöden
Häromkvällen, då jag för omväxlingens skulle inte var trött trots enorm sömnskuld, hängde jag på youtube och kollade in läkar-nördiga clips på youtube. Tänkte att jag skulle dela med mig av några höjdpunkter; både gamla och nya:
Medical student vs. patient
"It's not like I haven't been shot before"
"I do not need blood I drank a lot of water this morning"
Like a Pathologist
Inte kanske världens bästa kvalité men idén är det som räknas. Vi älskar patoanatomi <3
Med School Fantasy vs. Reality
Med Student Life vs Normal Person Life
Ensimmäinen Vuosi
Toinen Vuosi
Kirvessyrjän terveyskeskus
Medical student vs. patient
"It's not like I haven't been shot before"
"I do not need blood I drank a lot of water this morning"
Like a Pathologist
Inte kanske världens bästa kvalité men idén är det som räknas. Vi älskar patoanatomi <3
Med School Fantasy vs. Reality
Med Student Life vs Normal Person Life
Ensimmäinen Vuosi
Toinen Vuosi
Kirvessyrjän terveyskeskus
25.11.11
Fredag och höstens motionsvanor
Tja, så var en till vecka slut, dagarna minskar, proven stannar på samma antal ännu; 8 st. för att vara exakt. Och ett föredrag om ett så intressant tema som kemiska risker på en plastkassefabrik här i Tartu. Jepp kursen, arbets- och miljöhälsa, är lika intressant som vårt ämne. Hela underbarheten är värd 5 studiepoäng (jämför med patofysiologi och patoanatomi som är 8 sp. var och en). Unin har en tendens att lägga allt sånt trevligt extra skoj i sista minuten på terminen då man absolut har tid för en massa strunt. Motivationen och arbetsmoralen är på topp som vanligt!
Att det är helg betyder absolut inte att det slappas, tyvärr. Sorgligt nog har jag t.ex. ägnat de sista veckornas lördag eller fredag till att städa lägenheten. Helgunderhållning då den är som bäst! Det positiva med det hela är iallafall att det ger lite motvikt till pluggandet, aka. stillasittandet. Min motion går förutom att städa en gång i veckan ut på att:
1. Springa till bussen 50meter. Sker typ en gång i veckan.
2. Går upp och ner till vår lägenhet. Den ligger på fjärde våningen. Skulle antagligen ta hiss om huset skulle äga en! Hur många gånger upp och ner per dag beror helt på vilka ärenden jag har, dvs. allt från 0 till 4 ggr.
3. Gå till och från bibban. Den ligger faktiskt uppe på en backe så man får gå x-antal trappsteg dit. Har tidigare inte gillat bibbaläsning, men kommit underfund med att det är helt bra alternativ till att klösa håren ur sig då lägenheten har blivit till en fängelseborg. Nu uppgår antalet bibbabesök kanske till en gång per vecka.
4. Trapporna i skolan. Om jag har kallt kan jag ta dem frivilligt för att få upp värmen. Eller om en massa lärare ockuperar den enda hissen skolan har, alternativt att ettorna försöker att testa hur många av dom som kan trycka sig i denna anläggning. Sker ganska sällan, dålig på skolans nyttomotion.
5. Gå hem från skolan efter en omtagning. Har skett två gånger i höst. Två gånger har jag gått hem från en normi-skoldag också. Vanligtvis tar jag de intressanta bussarna och stärker mitt immunförsvar!
Eftersom vi, som Halpa Halli, bor mitt i stan så behöver jag väl inte ens skriva att alla butiker, bussen och kompisar ligger ett stenkast från hemmet. I början av hösten hade jag tid att fara ut och gå lite. Men icke sa nicke mera.
Det mest ironiska är att vi hela hösten i diverse sammanhang får höra hur viktigt det är med motion, sömn och ordentlig mat. Och att stress är typ det värsta efter tobak och alkohol du kan utsätta din kropp för. Allt fint och väl, men att förverkliga något sådant, speciellt den här höstterminen, är långt från realistiskt. Skulle vara trevligt att sätta professorerna i våra skor några veckor och se om de är lika optimistiska till vår (enorma) tillgång på tid efter det. Kör istället samma stil som på bilden och hoppas alla får fira lillajul ordentligt imorgon. Tomten kommer med mera skolpapper åt mig misstänker jag, eller kanske till och med en omtagning :D
Och jo, motion står på min önskelista till vårterminen. Väntar ren!
Att det är helg betyder absolut inte att det slappas, tyvärr. Sorgligt nog har jag t.ex. ägnat de sista veckornas lördag eller fredag till att städa lägenheten. Helgunderhållning då den är som bäst! Det positiva med det hela är iallafall att det ger lite motvikt till pluggandet, aka. stillasittandet. Min motion går förutom att städa en gång i veckan ut på att:
1. Springa till bussen 50meter. Sker typ en gång i veckan.
2. Går upp och ner till vår lägenhet. Den ligger på fjärde våningen. Skulle antagligen ta hiss om huset skulle äga en! Hur många gånger upp och ner per dag beror helt på vilka ärenden jag har, dvs. allt från 0 till 4 ggr.
3. Gå till och från bibban. Den ligger faktiskt uppe på en backe så man får gå x-antal trappsteg dit. Har tidigare inte gillat bibbaläsning, men kommit underfund med att det är helt bra alternativ till att klösa håren ur sig då lägenheten har blivit till en fängelseborg. Nu uppgår antalet bibbabesök kanske till en gång per vecka.
4. Trapporna i skolan. Om jag har kallt kan jag ta dem frivilligt för att få upp värmen. Eller om en massa lärare ockuperar den enda hissen skolan har, alternativt att ettorna försöker att testa hur många av dom som kan trycka sig i denna anläggning. Sker ganska sällan, dålig på skolans nyttomotion.
5. Gå hem från skolan efter en omtagning. Har skett två gånger i höst. Två gånger har jag gått hem från en normi-skoldag också. Vanligtvis tar jag de intressanta bussarna och stärker mitt immunförsvar!
Eftersom vi, som Halpa Halli, bor mitt i stan så behöver jag väl inte ens skriva att alla butiker, bussen och kompisar ligger ett stenkast från hemmet. I början av hösten hade jag tid att fara ut och gå lite. Men icke sa nicke mera.
Det mest ironiska är att vi hela hösten i diverse sammanhang får höra hur viktigt det är med motion, sömn och ordentlig mat. Och att stress är typ det värsta efter tobak och alkohol du kan utsätta din kropp för. Allt fint och väl, men att förverkliga något sådant, speciellt den här höstterminen, är långt från realistiskt. Skulle vara trevligt att sätta professorerna i våra skor några veckor och se om de är lika optimistiska till vår (enorma) tillgång på tid efter det. Kör istället samma stil som på bilden och hoppas alla får fira lillajul ordentligt imorgon. Tomten kommer med mera skolpapper åt mig misstänker jag, eller kanske till och med en omtagning :D
Och jo, motion står på min önskelista till vårterminen. Väntar ren!
23.11.11
Jag och min utbildning
Kolla in den här underbara musikvideon läkarstuderanden i New York har gjort:
http://www.youtube.com/watch?v=Xsiv1CggRbo&sns=fb
Lite nostalgitripp till ettan med histologi, anatomi... Oj vilka underbara tider. Men likväl passar det in på treans höst, pluggaplugga varje dag.
Men, hur i allsin dar har dom haft tid att laga en sån här video? Här i Tartu är det nog andra bullar.
http://www.youtube.com/watch?v=Xsiv1CggRbo&sns=fb
Lite nostalgitripp till ettan med histologi, anatomi... Oj vilka underbara tider. Men likväl passar det in på treans höst, pluggaplugga varje dag.
Men, hur i allsin dar har dom haft tid att laga en sån här video? Här i Tartu är det nog andra bullar.
22.11.11
Ett inlägg om varför vi dör
(Känsliga läsare varnas)
"Jag dör" under en skrattattack, magen värker och tårarna rinner (mest förknippat med högstadietiden).
"Usch vad jobbigt, jag dör" då man får en uppgift man inte har lust eller tid med (tidslöst uttryck, men har använts så mycket att det har tappat effekt).
"Jag dör" då man har det jobbigt och stressigt och deppigt. Allt är emot en.
"Jag vill dö" ... för att slippa ovannämnda tidsperioder.
Under hösten har jag (Egentligen vi för jag och min kämppis lever numera i symbios och allt den ena gör så gör den andra automatiskt också. I nöd och lust eller hur var det? Hej vänta, det var i äktenskapslöften, inte den gemensamma hyreskontrakten!) tagit i bruk den ultimata förolämpningen, olycksönskan eller vad man än vill kalla det;
"Gå och dö!!!"
(Jo det skall vara med inlevelse så därför skall de uttryckta tre uttropstecken slängas in i meningen med all kraft) Nej vi planerar inga skolmassaker, inga professormord... Att gå och dö kan sägas lika väl om människor man är jättejättearg på, skolämnen som borde avskaffas, allmänt om systemet man är arg på. Huvudsaken är att man verkligen är arg. Det här uttrycket kan inte sönderanvändas som den mångåriga favoriten jag dör.
Över till lite mera seriösa saker. För lite mindre än en vecka sen fick vår grupp vara med om en obduktion! Obduktioner utförs om dödsfallet sker efter en kort tid (mindre än två dygn) på sjukhuset och händelseförloppet var snabbt och oklart. Även de som dör hemma görs det ofta obduktioner på, speciellt om det fattas grundsjukdomar som kunde förklara dödsfallet. Patologen som utförde obduktionen berättade också att barn görs det i princip alltid obduktioner på. Och att även om det inte finns "medicinsk" grund för en obduktion kan den såklart utföras, om man kan betala.
Ärligt sagt så tror jag de anhöriga som hör till den sista kategorin inte har funderat igenom sitt val. Förstår mig inte fel, obduktioner är viktiga, dom är jätteintressanta (gissa vem som var helt hundra på att bli rättsläkare efter obduktionen), men... om jag skulle få välja är det ändå trevligare, och definitivt mera estetiskt, att behålla kroppen i sitt naturliga tillstånd. För det hela går ut på att tömma människan på allt som finns inuti den, och sen stoppa tillbaka allt. Med undantag för eventuella provbitar. Blod. Infektionsvätskor från diverse kroppshålor. (Jag skrev i början av inlägget att känsliga läsare varnas. Jag menar allvar, för nu börjar beskrivningarna. Scrolla istället ner tills du ser ett streck, då börjar de vanliga sakerna igen).
Tyvärr fick vi inte vara med om då de öppnade kroppen, men det hela torde ha gått till ungefär så här:
Assistenten öppnar kroppen från höger och vänster sida om halsen. Förenar de sedan just över bröstbenet, drar neråt i ett rakt streck, till vänster sida om naveln och särar på sig igen kort efter till varsin början av benen.
Huden dras åt sidan, broskdelarna av revbenen som förenar dem med bröstbenet skärs i och eventuellt sågas öppen.
Vi fick däremot vara med om att alla inälvor flyttades ut ur kroppen åt sidan på ett bord. Hur det gick till kanske ni kan googla. Jag kan inte traumatisera sådana som inte är läkartyper, vi blir lite immuna mot allt det här. För det är ju så intressant!
Patologen börjar sen med att kolla på yttret, hurudan diet patienten har haft, hudens färg, eventuella vätskeansamlingar under huden (kollas enkelt genom att trycka på benen, armar... precis som på levande patienter lämnar det avtryck om det är vätskeansamlingar), rigor mortis (likstelhetsgraden), post mortem (efter döden) blåmärken (ansamlas enligt fysikens lagar, dvs. om patienten dör liggande på rygg så far blodet till ryggen) och sen kollas även maghålan.
Sen börjar det roliga, nämligen att kolla igenom alla organ skilt för sig. Vi började med baksidan av organen alltså aortan, den blev uppklippt på hela sin längd
Vad man vill kolla då är om det finns ateroskleros eller aneurysmer (utbuktningar av aortan). Samtidigt kollar man början på de stora grenarna, som njurarnas, tarmarnas början av arterierna för att se om det finns förändringar där.
Därnäst blev det i tur och ordning alla organens tur. Lungorna, mjälte, njurarna, binjurarna. Sen svängdes det på steken. Sköldkörteln, hjärtat, magsäcken, pankreas, levern med gallblåsan. Sen dras hela tarmvägen igenom ett varv (lite som korv på tråd för tarmen är omringad av bindväv så det hålls på plats. Tjocktarmen är tämligen fixerad, den kan man inte dra som korv på tråd :D ) och till sist könsorganen med urinblåsan. I vårt fall handlade det om en man, så vi kollade bara prostatan.
Alltid skall organens utsida inspekteras, likväl som insidan. Alla organ skall skäras upp i cirka 2-3 cm tjocka bitar för att kolla om det finns synliga förändringar. Sen tas det provbitar. Vårt lik var ett sånt fall att det togs provbitar från i princip alla organ. Men så behöver det inte vara. Under hela obuktionen dikterar patologen såklart vad han/hon ser. Båda normala och onormala saker. Alla organ vägs också. Även om organen ser normalt stora ut kan de vara förstorade viktmässigt och kan tyda på patologiska förändringar på cellnivå.
Provbitar behandlas sedan vidare för att kunna inspekteras i mikroskop. En riktig diagnos kan i de flesta fallen endast fastslås via mikroskopering. Även om du under en obduktion kan se och ha ett humm om åt vilken riktining diagnosen kan gå måste det ändå bekräftas via cellnivån.
Det är som då du känner en böld i bröstet, och du ser den på mammografin och läkarna kan säga att det är en tumor. Men för att veta om den är god- eller elakartad, vad det är för typ av cancer måste man kolla i mikroskop. Det sysslar också patologer med. Kollar i mikroskop dagar i ändan, både av de levande och de döda.
Vi såg inte hur kroppen preppas sen efter att proceduren är slut, men allt ges tillbaka åt kroppen X, man formar det någorlunda så som det naturligt skall se ut (kan inte vara en lätt uppgift, tänk på att stoppa tillbaka innehållet i ett granatäppel. Och nej jag har inte provat det), allt sys fast, X tvättas och de anhöriga får sin kropp tillbaka. Så tänk två gånger på om du vill skicka någon på egen bekostnad, utan orsak på obduktion. Samma sak gäller det med personer som donerar sina kroppar för medicinska syften. Och jo det är helt emot mitt framtida yrke och utbildning att säga det. Men det är inte som om kroppen hanteras med största varsamhet...
Och det mest roliga var att patologen använde samma Fiskars kniv som jag har hemma. Gå och köp den NU. Den är super.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Patologen kan ge oss en dödsorsak och svar på varför just denna patient dog, i de flesta fall. Men jag har varit med flera patienter då de går bort (alla äldre patienter, en väntad död så att säga), och det är helt annorlunda än på vita duken. Det går lugnt till då man dör av hög ålder. En stund så fungerar kroppen, andra så slutar det hela bara att fungera. Man inser att maskineriet bara inte orkar mera. Det är inte fult, det är inte vackert, det bara händer.
De patienter jag har fått sköta, exitus (kommer från exitus letalis) som de kallas i vården, har fått fin vård även efter att de har gått bort. Stunden då du med din arbetskompis sköter om den döde och ger sista vården är en fin stund. Alla kläder tas bort, alla vårdtillbehör (kanyl, kateter...), sängkläder. Man sköter om så att ansiktet ser fint ut tills likstelheten börjar infinna sig. De får ett vitt linne på sig.
Både i denna stund eller senare då den döde skall kläs i begravningskläder erbjuds anhöriga att vara med i processen. Personligen skulle jag inte göra varkendera. Vissa saker hör till att skötas av andra i min åsikt.
"Jag dör" under en skrattattack, magen värker och tårarna rinner (mest förknippat med högstadietiden).
"Usch vad jobbigt, jag dör" då man får en uppgift man inte har lust eller tid med (tidslöst uttryck, men har använts så mycket att det har tappat effekt).
"Jag dör" då man har det jobbigt och stressigt och deppigt. Allt är emot en.
"Jag vill dö" ... för att slippa ovannämnda tidsperioder.
Under hösten har jag (Egentligen vi för jag och min kämppis lever numera i symbios och allt den ena gör så gör den andra automatiskt också. I nöd och lust eller hur var det? Hej vänta, det var i äktenskapslöften, inte den gemensamma hyreskontrakten!) tagit i bruk den ultimata förolämpningen, olycksönskan eller vad man än vill kalla det;
"Gå och dö!!!"
(Jo det skall vara med inlevelse så därför skall de uttryckta tre uttropstecken slängas in i meningen med all kraft) Nej vi planerar inga skolmassaker, inga professormord... Att gå och dö kan sägas lika väl om människor man är jättejättearg på, skolämnen som borde avskaffas, allmänt om systemet man är arg på. Huvudsaken är att man verkligen är arg. Det här uttrycket kan inte sönderanvändas som den mångåriga favoriten jag dör.
Över till lite mera seriösa saker. För lite mindre än en vecka sen fick vår grupp vara med om en obduktion! Obduktioner utförs om dödsfallet sker efter en kort tid (mindre än två dygn) på sjukhuset och händelseförloppet var snabbt och oklart. Även de som dör hemma görs det ofta obduktioner på, speciellt om det fattas grundsjukdomar som kunde förklara dödsfallet. Patologen som utförde obduktionen berättade också att barn görs det i princip alltid obduktioner på. Och att även om det inte finns "medicinsk" grund för en obduktion kan den såklart utföras, om man kan betala.
Ärligt sagt så tror jag de anhöriga som hör till den sista kategorin inte har funderat igenom sitt val. Förstår mig inte fel, obduktioner är viktiga, dom är jätteintressanta (gissa vem som var helt hundra på att bli rättsläkare efter obduktionen), men... om jag skulle få välja är det ändå trevligare, och definitivt mera estetiskt, att behålla kroppen i sitt naturliga tillstånd. För det hela går ut på att tömma människan på allt som finns inuti den, och sen stoppa tillbaka allt. Med undantag för eventuella provbitar. Blod. Infektionsvätskor från diverse kroppshålor. (Jag skrev i början av inlägget att känsliga läsare varnas. Jag menar allvar, för nu börjar beskrivningarna. Scrolla istället ner tills du ser ett streck, då börjar de vanliga sakerna igen).
Tyvärr fick vi inte vara med om då de öppnade kroppen, men det hela torde ha gått till ungefär så här:
Assistenten öppnar kroppen från höger och vänster sida om halsen. Förenar de sedan just över bröstbenet, drar neråt i ett rakt streck, till vänster sida om naveln och särar på sig igen kort efter till varsin början av benen.
Huden dras åt sidan, broskdelarna av revbenen som förenar dem med bröstbenet skärs i och eventuellt sågas öppen.
Vi fick däremot vara med om att alla inälvor flyttades ut ur kroppen åt sidan på ett bord. Hur det gick till kanske ni kan googla. Jag kan inte traumatisera sådana som inte är läkartyper, vi blir lite immuna mot allt det här. För det är ju så intressant!
Patologen börjar sen med att kolla på yttret, hurudan diet patienten har haft, hudens färg, eventuella vätskeansamlingar under huden (kollas enkelt genom att trycka på benen, armar... precis som på levande patienter lämnar det avtryck om det är vätskeansamlingar), rigor mortis (likstelhetsgraden), post mortem (efter döden) blåmärken (ansamlas enligt fysikens lagar, dvs. om patienten dör liggande på rygg så far blodet till ryggen) och sen kollas även maghålan.
Sen börjar det roliga, nämligen att kolla igenom alla organ skilt för sig. Vi började med baksidan av organen alltså aortan, den blev uppklippt på hela sin längd
Vad man vill kolla då är om det finns ateroskleros eller aneurysmer (utbuktningar av aortan). Samtidigt kollar man början på de stora grenarna, som njurarnas, tarmarnas början av arterierna för att se om det finns förändringar där.Därnäst blev det i tur och ordning alla organens tur. Lungorna, mjälte, njurarna, binjurarna. Sen svängdes det på steken. Sköldkörteln, hjärtat, magsäcken, pankreas, levern med gallblåsan. Sen dras hela tarmvägen igenom ett varv (lite som korv på tråd för tarmen är omringad av bindväv så det hålls på plats. Tjocktarmen är tämligen fixerad, den kan man inte dra som korv på tråd :D ) och till sist könsorganen med urinblåsan. I vårt fall handlade det om en man, så vi kollade bara prostatan.
Alltid skall organens utsida inspekteras, likväl som insidan. Alla organ skall skäras upp i cirka 2-3 cm tjocka bitar för att kolla om det finns synliga förändringar. Sen tas det provbitar. Vårt lik var ett sånt fall att det togs provbitar från i princip alla organ. Men så behöver det inte vara. Under hela obuktionen dikterar patologen såklart vad han/hon ser. Båda normala och onormala saker. Alla organ vägs också. Även om organen ser normalt stora ut kan de vara förstorade viktmässigt och kan tyda på patologiska förändringar på cellnivå.
Provbitar behandlas sedan vidare för att kunna inspekteras i mikroskop. En riktig diagnos kan i de flesta fallen endast fastslås via mikroskopering. Även om du under en obduktion kan se och ha ett humm om åt vilken riktining diagnosen kan gå måste det ändå bekräftas via cellnivån.
Det är som då du känner en böld i bröstet, och du ser den på mammografin och läkarna kan säga att det är en tumor. Men för att veta om den är god- eller elakartad, vad det är för typ av cancer måste man kolla i mikroskop. Det sysslar också patologer med. Kollar i mikroskop dagar i ändan, både av de levande och de döda.
Vi såg inte hur kroppen preppas sen efter att proceduren är slut, men allt ges tillbaka åt kroppen X, man formar det någorlunda så som det naturligt skall se ut (kan inte vara en lätt uppgift, tänk på att stoppa tillbaka innehållet i ett granatäppel. Och nej jag har inte provat det), allt sys fast, X tvättas och de anhöriga får sin kropp tillbaka. Så tänk två gånger på om du vill skicka någon på egen bekostnad, utan orsak på obduktion. Samma sak gäller det med personer som donerar sina kroppar för medicinska syften. Och jo det är helt emot mitt framtida yrke och utbildning att säga det. Men det är inte som om kroppen hanteras med största varsamhet...
Och det mest roliga var att patologen använde samma Fiskars kniv som jag har hemma. Gå och köp den NU. Den är super.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Patologen kan ge oss en dödsorsak och svar på varför just denna patient dog, i de flesta fall. Men jag har varit med flera patienter då de går bort (alla äldre patienter, en väntad död så att säga), och det är helt annorlunda än på vita duken. Det går lugnt till då man dör av hög ålder. En stund så fungerar kroppen, andra så slutar det hela bara att fungera. Man inser att maskineriet bara inte orkar mera. Det är inte fult, det är inte vackert, det bara händer.
De patienter jag har fått sköta, exitus (kommer från exitus letalis) som de kallas i vården, har fått fin vård även efter att de har gått bort. Stunden då du med din arbetskompis sköter om den döde och ger sista vården är en fin stund. Alla kläder tas bort, alla vårdtillbehör (kanyl, kateter...), sängkläder. Man sköter om så att ansiktet ser fint ut tills likstelheten börjar infinna sig. De får ett vitt linne på sig.
Både i denna stund eller senare då den döde skall kläs i begravningskläder erbjuds anhöriga att vara med i processen. Personligen skulle jag inte göra varkendera. Vissa saker hör till att skötas av andra i min åsikt.
21.11.11
Hälsningar från bädden!
Hejhej från vår egna privata bäddavdelning mitt i Tartu centrum! Det är faktum att kolmosen syksy (treans höst, det har mera impact att säga det på finska) har tagit mig och min kämppis till nya låga beteenden. Numera ligger vi i våra sängar med skolpapper, tar upp oss (själva som tur) till wc och till maten. Sen läggar vi ner oss igen. Ibland, som på lördag kväll, sitter vi uppe i nästan två timmar och ser på film. Men det hörde till undantagen hellre än normen. Interaktionen är koncentrerad till konstiga rop från vardera rummen eller småkonstiga kommentarer vid matbordet. Och jo, det hela är ganska så sorgligt. För inte ens de här uppoffringarna garanterar till godkänt i proven.
Det gäller att ta en dag, ett prov åt gången och fira varje framgång. Att fira gör man bäst med mat. Caesarsallad från Kaubamaja, pizza på Dolce, marmorkook på Truffé, skräpmat på mäccen... You get the picture. Det varvar vi med lite magmedicin, omeprazol eller nexium är personliga favoriter. Skall helst sköjas ner med Pepsi (jag) eller Latte (kämppis).
29 dagar och 8 prov+1presentation. Att dagarna, men inte proven minskar är lite skrämmande. Hur man skall motivera sig, hinna, orka, vara vid sina sinnens fulla bruk återstår att se.
Näin meillä!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)