Det blev ingen Helsingforstrip, så jag semestrar hemma med lediga dagar. Redan idag ringde de från vikariebanken och skulle ha velat ha mig i jobb tillbaka, men inte till min "vanliga" avdelning. Så jag meddelade snällt till vilket datum jag kan hoppa in men endast på "min" avdelningen. So let's see hur det blir.
Eftersom Hesa inte blev av har jag alltså tonvis med tid. Idag då jag kikade ur mitt rum, som för övrigt är mitt emot ytterdörren, så hade min käre mor lagt upp en lapp. Där stod det:
"Dammsuga och plocka undan!"
Så det var att fördela arbetsuppgifterna mellan oss fyra syskon, för vilket jag stod samt även koordineringen av jobbet. Och det gick lätt som en plätt. Mycket enklare nu då alla syskon är i "arbetsför" ålder och kan bidra i hemarbetet.
Denna procedur dröjde absolut inte hela dagen. Jag har tillbringat tid framför tv, med syskonen i allmän fjant-anda, påbörjat en ny bok Dating Berlin av Sonia Rossi, hängt framför diverse bloggar/facebook/onlinequizz och knappt vågat mig framför dörren. Orsaken till detta är att jag fryser, det höstas på riktigt nu och huset känns iskallt. Så jag har antagit att det varit likadant där ute. Jag gjorde ett halvhjärtat försök att läsa ute i gungan med en filt omkring mig. Men solen for bakom vår enorma tall och mitt i allt smög den konstiga fisklukten från den stängda kastrullen bredvid soptunnan sig i mina näsborrar (låååång historia, mera om den kanske en annan gång?) och jag gav upp. Nu sitter jag, än en gång, framför datorn och i och med att man bloggar lite så får den kreativa sidan lite komma fram.
Måndagar betyder dessutom True Blood avsnitt, men det underhöll mig endast en timme så var även denna veckas nöje avslutad :P
Jag som skulle njuta av ledigheten. Göra det man inte annars hann med i sommar... Istället är jag rastlös och har det lite lite tråkigt. En av mina svagheter är att vara ledig. Att inte ha program och bara vara. Denna konst måste jag ännu lära mig, kommentera tipps om ni har några!
För att lite spinna vidare på det här, vad är det som har gjort mig till en sån här person? Då jag ser tillbaka har jag haft samma känsla ren i många år, speciellt på sommarloven. Ärligt sagt är jag rädd för den sommaren jag inte får arbete och måste vara ledig. Jag vet inte vad jag skulle börja ta mig till. Av samma orsak vet jag också att jag inte skulle klara av att vara hemmamamma på heltid.
Som äldsta barn har jag utvecklat behovet att göra någonting jag tycker att är meningsfullt och viktigt största delen av dagen. Jag vill utvecklas och gå framåt. Jag är rastlös. Jag lider av eftervågorna från "duktiga-flickan-syndromet", som jag har lyckats komma ifrån lite.
Förstå mig inte fel; mammalivet är meningsfullt och viktigt. Att vara lat och ledig är i sig också bra. Jag har bara inte fattat det än. Sort of.
Och jag borde verkligen inte klaga. Sen då skolan börjar bannar man över sig själv och rastlösheten och göra-meningsfulla-saker-samt-förverkliga-sig-själv-och-bli-sitt-allra-allra-bästa-jag felet man har.
Dagens vardagslyx:
Pastellrosa nagellack som ser ut som om man dippat naglarna i en färgburk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar