Det lilla ordet om...

Ja i mitt förra inlägg så var en av punkterna som nämndes att man funderar på om man inte är i fel bransch. Det funderar jag ganska ofta, man längtar tillbaka efter den tiden då man bara kunde vara (och jag säger det här efter två dagars skola redan...!)

Här kommer en lista med alternativa livsvägar jag brukar ta till i mitt huvud lite nu som då:

-Jag och min skolkamrat F, också österbottning, säger att vi skall gå och dööö då vi blir led allting.
-Andra alternativet är att börja om på Peffan (lärarskolan i Vasa) och flumma oss igenom ett tämligen lätt liv.
-Sista alternativet, som jag gillar mest, är att jag och F skulle fejka oss in på Roparnäs (mentalsjukhuset i Vasa) och leva ett liv där vi gör allt som är tabubelagt; skrika och springa runt naken, ha matkrig och banka i väggar/dörrar, söndra saker och ja you get the picture.

-Jag och P, som också börjat sina studier utomlands nyligen, har bestämt att vi ska gifta oss rik och bli finlandssvenska Hollywood-frurarna. Dagens bekymmer vore att välja vilken av de snygga bilarna som skall användas idag.

-Jobb jag lekte runt med under gymnasietiden var: barnmorska(testat och inget för mig), arkitekt (glad över att inte behöva tävla mig in på TKK och jag är urusel på att rita, fast då skulle jag ha J som studiekamrat), logoped, psykolog, biomedicinare, diplomat (lite av en hemlig dröm fortfarande om jag end up fat and alone in my apartment som Bridget Jones skulle ha sagt), något inom EU-parlamentet då via en Samhällsvetenskaplig politics magister examen.

-I skrivande stund skulle jag också nöja med med att bo med mami tills jag blir gammal och inte behöva sköta nånting själv.

Saken är den, att även om jag i huvudet leker med andra livsval än det jag har gjort så skulle jag inte byta bort mitt studieval. Jag vill bli läkare, har velat bli det sens sjunde klass, och även om det har varit andra val i bakhuvudet så har läkaryrket alltid hängt med. Tyvärr är jag en person som bara inte kan dega runt, jag blir bara rastlös och sur. Jag behöver få göra något, studera, arbeta, ha planer. Därför är yrkesvalet bland det bästa som finns för mig, man är aldrig till hundra procent fullärd och det finns många jobbmöjligheter och specialiseringar.

Men ibland glömmer man bort allt det här och är bara led. Jag är en riktigt soffpotatis också. Det vore lätt att följa med strömmen någonstans, vart livet då än skulle ta en. Har du drömmar och vill uppnå dem så måste man kämpa lite.


Dagens vardagslyx: Mitt minivärmeelement som jag har döpt till Egon. Han är min bästa vän nu då höstkylan smyger sig på efter solnedgången. Jag hoppas och ber för att husets värmesystem skulle kopplas på, det blir dyrt att använda Egon i det långa loppet tror jag...