En lyckosam fredag den trettonde & andra funderingar

Igår var det för andra gången fredag den trettonde för i år. First time around hade jag lite "otur", brandlarmet gick på under vår första övning i klinisk vårdlära och efter en rad händelser blev jag+2 klasskamrater klassade som svarta får av ledande lärare. Men inga bestående men fick vi, det är mera som insiderjoke nog ;)

Men igår steg en butter Lara upp för att skriva sin inremedicin-tent. Som visade sig vara mycket enklare än jag trodde. Skrev den på en timme, hade massa med extratid före nästa lektion, klinisk vårdlära med övning av näs-magsond insättning. Under övningarna är vår grupp indelad i mindre grupper, och min grupp fick gå till ett skillt rum med en lärare, som visade sig vara liberalare än de andra, och det slutade med att jag fick insatt en näs-magsond, och jag satte in en på en klasskamrat sen. Då den ledande läraren fick höra det så sa hon bara att "hur kunde X tillåta er att göra det?!?" Fick på kvällen reda på att orsaken till varför vi inte skulle ha fått göra det är att om nåt skulle ha gått fel skulle dom inte ha haft tillhörande "räddningsutrustning". Ooops.

En näs-magsond är en slang man lägger in via näsan, ner i svalget(tricky ställe, om man inte aktar sig kan det gå ner i luftröret istället...) och ner ner ner i matstrupen tills man slutligen är i magsäcken(SE BILD). Vilket kontrolleras endera genom att dra upp lite maginnehåll i en rekordspruta via slangen ELLER genom att blåsa in lite luft i slangen och avlyssna med stetoskop om det hörs ett bubblande ljud i magen. Orsaken till varför man lägger en slang är endera för att tillföra patienten näring eller för att avlasta matstrupen+magsäcken så att man får upp maginnehåll i en uppsamlingspåse istället för att behöva kräkas hela tiden.

Det är INGEN trevlig upplevelse. Man känner hur slangen kommer igenom näsan, vilket var näst obehagligaste efter att känna den i matstrupen hur den gick ner. Det tog liksom aldrig slut. Och jag drack och drack mitt vatten. Samtidigt visste man liksom inte som "patient" att är den nu faktiskt på rätt ställe. Tårarna rann på oss båda i tur och ordning då vi la ner slangen på varandra. Skulle nog måsta vara i väldigt dåligt skick för att gå med på att ha en sådan. För den känns i halsen då man pratar. Och min näsa var sjuk resten av kvällen. Men jag är stolt över att jag gjorde det :) Man har en helt annan förståelse. Felet vi båda gjorde var kanske att vi lyssnade för mycket på den som var "patient", man stoppade liksom inte bara ner den utan tog det stegvis. Bättre går det sen nästa gång!

Makabert nog har jag varit på helt super humör efteråt, och det har motiverat mig än en gång till att plugga! Jejj!!!

På kvällen var vi ett litet gäng som for och käka till Amarillo+sen till en bar och sitta. Det blev ingen sen kväll, men roligt att få slippa ut lite. Sen fick jag äntligen en god natts sömn. Eller någorlunda, för datorn var av olagliga skäl på hela natten, och dess fläkt har enormt med ljud...

****

Imorse då jag ändå vaknade relativt tidigt så såg jag på nyaste Grey's anatomy avsnitt (dom hade näsmagsond där, och jag tänkte bara oh boy I feel for you) och bestämde mig för att ge Twilight filmen en andra chans. Den här gången utan några som helst förväntningar. Och inte var den lika dåligt mera :D Visst den skulle kunna utvecklas på många plan, och boken är tusen gånger bättre. Men bokens intensitet går helt enkelt inte att återfå on screen, tyvärr :/ Hoppas dock att i.o.m. att de byter director till nästa film så kanske den skulle bli bättre än ettan.

Så visst får man byta åsikt. Ofta går det den här vägen med låtar för mig. Hatar dem först, sen då jag har fått höra dem ett antal gånger är dom helt yees. Med filmer brukar det dock gå tvärtom, först är man helt i extas och tycker det här är bästa filmen på lääääänge. Sen då man ser den en andra gång är man helt att nouu den var ju inte alls sådär bra!!!

Uppenbarligen så fungerar det så med ord också. Mitt nya favoritord är tråma; hatade det till först, samma sak med popsi, vilket jag nu inte ännu heller gillar, men som man kanske börja lite vänja sig vid åtminstone.

Angående ord så brukar jag ha ord på hjärnan. Det är ännu mer frustrerande än låtar(om låten inte är jättedålig såklart) för det är det där samma som snurrar runt i huvudet hela tiden. Senast hade jag angiotensin(=ett hormon som reglerar vätskeutsöndringen i kroppen) på hjärnan. Konstigaste ordet jag någonsin haft på hjärnan är taskumatti. Vem som orsakat det får lämna anonym xD Fördelen med att ha ord på hjärnan är att man lär sig dem. Och eftersom de sista "ord-på-hjärnan" varit medicin-relaterade borde jag inte klaga.

Nu är det på tiden och börja plugga äntligen och inte dra ut på det längre. Annars får man inget gjort före man skall ha en pratglad kväll med Irene i Esbo :)