Allt är väl med mig ännu. Patoanatomin från en vecka sen var en traumatisk upplevelse, med tvåmetersprofessorn (kvinna!) som stod bakom mig och flåsade mig i nacken eftersom jag var sista studerande ute med provet. Uppenbarligen hade hon sagt att tiden var ute också, vilket jag i det skede inte hörde, utan endast registerade att då alla andra började lämna upp så hade jag inte ens kollat på 4 frågor ännu. Det slutade med att jag var superarg hela dagen, läraren gjorde inget för att göra det hela lätt. Övergången med att skriva på estniska osv.
Men jag fick mig en trevlig läxa. Ta inte ut något på förhand. För provet jag var hundra procent säkert på att faila, till och med slog vad med min kämppis om att jag failar, så fick jag C i. C, fatta det. Det är inte dåligt alls.
Istället var jag torsdagen därpå så nervös att jag messed up muntliga preparat delen och fick komma och göra mikroskopdelen pånytt på måndagen. Trodde omtagningen skulle vara värsta smisk-på-bar-rumppa upplevelse, men icke sa nicke. Hon log och gav mig samma preparat som förra veckan.
Fatta, det var nästan ett stygn av besvikelse. Mycket trevligare situation än first time around.
I helgen har jag festat. Först på torsdagen inspark åt mina tutorbarn, en rolig kväll med hela första årskursen och deras tutorer. Esterna hade varit så tacksamma över sina tutorer att de hade lagat en kaka. Jag och min medtutor fick vara med och mumsa på den ;)
Fredagen gick i inflyttningsfestanda. Superrolig att träffa alla studiekamrater från andra årskurser, vara ute och dansa, lära känna nytt folk, svettas och dö på nattklubb, skita i det för att det ändå inte finns någon snygg på klubben, komma hem sent, sova till tolv på lördagen...
Varje helg jag tillbringat i Tartu nu har inkluderat en inflyttningsfest. Nu på fredag blir det en igen. Roligt med avkoppling mellan extremt hårt pluggande.
Inkommande vecka står en referat muntligt framför klassen på estniska på schema. Samt farmakologi och patoanatomi prov. Och environment och workhealtk prov. Låtom mig icke dö så här ung! Dessutom blir det med säkerhet omtagning(ar). Och efter måndagens upplevelse, min första omtagning ever, kan jag berätta att det är mer än frustrerande att skriva om något och plugga på nytt du har pluggat på massor en gång ren.
Språket då? Ja det går väl fortfarande. Allt som oftast blir jag nu helt superarg på att det är så svårt. Att lärarna inte har mercy med en (vinkvink mitt muntliga framträdande till måndagen. alla andra lärare utom min har låtit oss från f.d. engelska gruppen ha det på engelska!!!). Att alla tror att det bara skall komma så där ur en, from zero to hero. No can do. Ni får nog nöja er med min estfinsvenenglska ännu.
Nu sängen, prov imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar