Ni känner till den där känslan. Myggstick/utslag/finne/munherpes som kliar och kliar och kliar. Helst skulle du vilja lägga dig som katten på soffan och bli krafkrafkrafsad (för att senare inse att det kanske bara var en tillfällig kli-befrielse, kliandet brukar ju återkomma och med dubbelt större intensitet). Nåja, i mitt fall kliar det på ryggen där jag har stygn efter ett födelsemärksborttagning. Och nej jag har faktiskt inte kliat.
1. Jag vill inte repa upp stygnen och sen ha ett mycket större ärr än jag ren får.
2. Infektionsrisken, ja mikrobiologin har (än en gång) lagt sina spår.
Men det som jag egentligen ville berätta om var mitt läkarbesök. Tummen upp för hvc här i stan, jag fick en tid "genast" till nästa vecka då jag ringde till tidsbeställningen en onsdag morgon på telefontid. Och jag var mer än nöjd över vården, vilket inte heller alltid är en självklarhet.
Egentligen hade jag två ärenden; min sommarhosta som hållit i precis hela maj-nu plus då en bedömning av några födelsemärken.
Hostan antogs bero på endera Mycoplasma pneumoniae eller Chlamydia pneumoniae.
Klamydia brukar ju folk förknippa med könssjukdomar, men jo det går att ha "klamydia" i lungorna också. Många namn som används i folkmun är "förenklade". Bakteriegruppen Chlamydia kan innehålla en rad olika bakterier med mycket olika sjukdomsbilder (för att försvåra det hela kan de olika bakteriegrupperna ha överlappande sjukdomsbilder, så det gäller att ta tester så läkaren kan skriva ut rätt antibiotika).
Chlamydias egenskaper är att det är bakterier som endast kan leva och föröka sig inne i kroppens celler. Utanför kroppen har de en form som endast kan infektera människor, men däremot inte kan föröka sig. Så det är lite som en bakterie med virusegenskaper.
Mycoplasma bakterierna är de minsta frilevande bakterierna. De brukar vara på tapeten om somrarna, och speciellt i min åldersgrupp.
I början av sommaren togs det en lugnröntgen av mig, vilket är rutin om man har patientkontakt i Estland och skall börja jobba med patienter i Finland. Den syntes inget avvikande på, vilket också skulle gå ihop med de här två bakterierna.
Så jag skulle alltså testas för antikroppar emot de här bakterierna. Blodets vita blodkroppar producerar specifika antikroppar som hjälper till att döda antigener, dvs. främmande föremål i kroppen. Om jag blivit utsatt för bakterierna så slår kroppen på de vita blodkropparna och börja kämpa med att göra sig av med inkräktarna.
I mitt huvud gick jag samtidigt igenom det vi fått lära oss. Att de kommer att använda den eller den eller den metoden. Provsvaret skulle komma den här veckan.
Näst i tur var mina födelsemärken. Jo en på ryggen skulle tas bort. Den har "diffusa kanter, ojämn pigmentering och är nära bh-banden". Jotack, alltså beskrivningen på rena rama hudcancern helt by the book; for det genom huvudet.
Problemet var bara att jag ju uppenbarligen hade ett försvagat immunförsvar p.g.a. hostan jag klagat på tidigare. Så det föreslogs en antibiotikakur i profylaktiskt syfte, dvs. förebyggande syfte. Fine by me, man vill ju inte att såret skall osåras.
Nästa steg för läkaren var att hitta en antibiotika som skulle passa både de bakterier som eventuellt skulle kunna infektera mitt sår och de bakterier som misstänkts ha invaderat mina lungor.
Med ett duns tog läkaren fram Pharmaca Fennica (Finlands läkemedelsbibel som läkemedelsfirmorna förnyar en gång om året. I Finland har vi en lag på att alla läkemedel skall redovisas för och detta skall uppdateras. Lösningen på detta har varit "farmakan". Där står allt från försäljningsnamnen, verksamma ämne, användningsområde, farmakokinetik dvs. hur läkemedlet fungerar i kroppen. Ofta har jag fått höra folk som klagar på att "och så tog dom fram någon bok igen för att skriva ut hostmedicinen". Det är helt rätt att som ung läkare göra det även med de mest vanliga läkemedlen. Hur i all världen skall vi kunna minnas ALLT utantill GENAST. Läkaren jag var till har praktiserat länge ren. Även hon fick slå upp, för säkerhets skull helt enkelt.). Jag hade lust att säga: eftersom det är frågan om de här bakterierna skall det användas något som, istället för att rubba cellväggen, tar på proteinsyntesen istället. Makrolider t.ex., de har ett brett spektrum av bakterier som de biter på dessutom.
Läkaren kom fram till detta också, och jag fick utskriven en kur på makroliden clindamycin.
Sen var det dags att ta bort födelsemärket. Roligt med en ny upplevelse (lokalbedövning, utskärning och syning), jag har ju det kroniska felet att vilja testa på precis allting själv. Hur känns det, tar det sjukt, borde man lida med patienten när man någon gång gör något likadant själv?
På vägen hem tog jag snällt ut min medicin. Av apotekaren fick jag en lite längre granskande blick med orden: "Det här är ju en starkare antibiotikakur du har fått. Du har väl inga tidigare allergier mot antibiotika? Vi rekommenderar en mjölksyrebakteriekur samtidigt. Det är dessutom en sån medicin som skall tas samma tid varje dag och är ljuskänslig. Eventuellt kan även ditt smaksinne ändras under kuren."
Jaha, det var visst något som dom glömde att lära oss på antibiotikaföreläsningarna; biverkningar, starkare/svagare antibiotika...
Upplevelsen fick mig främst att tänka yrkesskadayrkesskadayrkesskada. Jag trodde dessutom att hjärnan hade tagit semester och kopplat bort allt som har med skolan att göra. Kommer det att vara så här i fortsättningen också? Någon säger MRSA, jag skriker (i huvudet iallafall) vancomycin. Det återstår att se.
Fortsättning följer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar