Första helgen!

So this time I'll write in Swedish, sorry :P

Jepp så har det efter vad som verkar tusen år blivit helg! Hade ledigt igår, fredag, och de flesta från klassen skulle fara hem (verkar det som iallafall). Jag tog tillfället i akt och gick på ärenden efter en slapp förmiddag. Måste anmäla mig till Tartu stad som invånare, fixa studiekort och före det foton, handla nåt smått. På kvällen hade vi blivit bjuden att joina de estniska veterinärstudernaden på nån restaurang. Men bestämde mig sist och slutligen för att fara med min tyska rumskompis och hennes vänner ut och äta, sen till en bar. Tror bestämt igår var bästa dagen i mitt estniska liv. Fick vara ifred på dagen på rummet också, vilket va skönt. Börjar tänka positivt och försöker att börja finna min plast i mitt nya hemland. För som sagt att avbryta studierna är inget alternativ för mig. Det är här jag skall vara! Första tiden var i Hesa också svårt för mig, men jag tror det framträder bara tydligare då jag är i en helt ny kultur och inte kan språket. Sen känns barriären och ta sig hem överstor, en helg skulle jag kanske hinna va hem lite mer än 24h om jag skulle fara med båt+tåg. Hitta ett billigt flyg dock i oktober på 140€ Tallinn-Vasa. Då skulle man spara tid. Bara man hinner ta sig till Tallinn efter lektionerna, har practicals som jag inte kan vara bort från på torsdags eftermiddag...

"Av ständig oro för stort och smått blev jag alltmer som en igelkott" har en lyriker sagt. Och jag vet inte, den meningen snurrar i huvudet på mig allt som oftast nu. Men jag skall motverka och inte bli en igelkott. Jag är tyvärr av naturen en person som oroar och grubblar mycket, ofta mot det negativa hållet. En känsloperson helt enkelt. Men jag tror hårt på att det finns en mening med att jag kommit hit för att studera och att det ingår i någon större plan. Det har pushat mig idag. Och sen att folk tror på mig! Det är det bästa stödet man kan ge åt mig :) Sen alla erfarenheter. Som att igår bara hänga på med ett okänt gäng och ändå känna sig totalt välkommen och som en i gänget. Har bestämt mig för att vänder saker till det positiva. Har haft det tidigare som mål också, men nu har ju spelpjäserna ändrat lite... Måste påminna mig själv om mina gamla löften :D

Har bestämt mig och använda min estniska ordbok mera. Så här kommer några enkla ord:

Hej: Tere
Hejdå: Nägemist
Tack: Tänan/aitäh
-tack så mycket: suur tänu
Please: Palun

En intressant, men samtidigt skrämmande, sak som vår anatomilärare berätta var att orsaken till varför vi inte använder nyare ben på lektioner (de vi har e hundra år ca). Eftersom folk har minskat sin motion och aktivitet så syns det även på benen. Fåror och håligheter utvecklas inte, och man får ett "outvecklat" skelett. Eftersom det är muskler som formar dem. Aldrig tänkt på den saken!!
Vänta på våren då vi skall få börja leka runt med muskler och mer "färska" saker. Folk brukar tycka det är äckligt, och kanske också känslokallt allt tycka det. Att det ju är en död människa. Men som jag redan fick märka på sommarjobbet att en död kropp är bara en död kropp. Det är inte personen som e kvar utan bara höljet. "Innehållet" finns på en mycket bättre plats. Det kände jag starkt då jag fick se min fammos döda kropp; det fanns inget som påminde om henne alls i kistan... Dessutom har man alltid en professionell mantel på sig då det gäller okända, man kan hålla det avstånd som krävs för att göra sin sak bra!

(huhu vi har en roskcontainer som syns från fönstret, och alltid jag går för att öppna/stänga fönstret är det en ny gubbe som gräver där!!!!!!)

Vädret är som förhäxat, man vet aldrig på förmiddagen hur vädret sen blir. T.ex. igår så ösregna det, sen på eftermiddagen blev det stekande solsken mitt i allt. Weird... Har nu alltid med paraply för nödsituationer ;)

Have a nice Saturday!