Bakverkskris i huvudstaden eller gymmet som blev invaderat

I know, I know man borde lära sig av sina misstag och helt enkelt inte se fram emot att ÄNTLIGEN få gå o köpa de där efterlängtade fastlagsbullorna. För så här var det på Runbergsdagen:
Lara som varit utan socker och vitt mjöl sens den 8.1 gick överlycklig den 4.2 till K-market för att köpa Runebergstårta. Väl där insåg hon att två puttefjutt-grejor kostade 3€, hjälp vad dyrt för en fattig studerande. Men hon ville ändå unna sig de där fina bullorna och köpte bullar i two-pack(lite kan man ju offra sig då det inte finns mindre paket...) från något, till henne, okänt bageri. Veckans höjdpunkt var den 5.2 då hon ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN skulle få äta namnam bulla.
Problemet var bara att 1. Bullorna var mycket mindre än dom brukade vara. 2. Dom smakade inte alls så som tårtorna BORDE göra. 3. Underlig konsistens hade dom dessutom. Småbuttert åt hon upp bullorna och tänkte melankoliskt tillbaka på sin hemstad och alla de fina små lokala bagerier som lagde namnam Runebergstårtor, för ett billigare pris dessutom!

Nå idag såg jag fram emot att få förstöra mitt träningspass med fastlagsbulla. Och fyllda med mandelmassa, för sylt är helt enkelt inte lika festligt och gott. Jag gick lätt skuttande och med snålvatten rinnande till Alepa och köpte Vaasan fastlagsbullar i twopack (TYVÄRR fanns det än en gång inte i mindre format). Väl hemma rev jag upp plastförpackningen, och jo jag måste medge att jag varit skeptisk mot bullorna ren i butiken, dom SÅG lite torra ut och dom hade inte särskilt mycket grädde. Det visade sig att dom var totalflopp, halvtorra på mitten, grädden visade sig vara någon mellanform av pulvergrädde och äggvita... Så det förstörde lite av min dag. Jag tänker tillbaka på Nylunds-bullorna (fördel är ju att man bodde 200m ifrån nämnda bageri) och tror jag tänker bojkotta de stora bageriernas bakverk i fortsättningen.

Okej måste väl erkänna att sist jag var hem i Jeppis köpte min snälla mor tidigare nämnda bullar, och mandelmassan visade sig vara utbytt mot marsipankorvskiva som går att köpa i vilken butik som helst. Laman har nått bagerierna, och det smärtar mitt bagarblod (är för lat för att utnyttja mina bakfärdigheter, men då man praktiskt taget är uppväxt i mjöldammet på ett bageri utanför Frankfurt i Tyskland så tar man extra hårt på allt sådant...)

***

Nåja, som jag i förbifarten sa ren tidigare var jag och träna idag. Det är ett gym som med stora fönster vetter ut mot Mannerheimvägen (jaa en korting i brunt hår som extremsvettas på crosstrainern kan vara jag om man råkar köra förbi vid passande tider). Helsingfors stad upprätthåller det, och om jag förstått det rätt öppnade det för ca ett år sedan, så maskinerna är i bra skick och nya. Framförallt är det billigt, och pengbörsen, som man kanske märker, styr mig otroligt långt. Mitt i det svettigaste crosstrainertiden kommer det en hel bunt med kvinnor och några få män, ledda av en "hurtig" instruktör. Via tjuvlyssnande kom det fram att det är arbetskollegor som börjat med ett nytt motionsprojekt på arbetsplatsen. Och dom invaderar alltså mitt gym, och precis varenda eviga maskin var upptagen. De maskiner jag sist och slutligen hann brottas mig fram till så kom miss hurtig-instruktör och använde mig som malli och hennes hord av "vi-kan-inte-några-maskiner" stod och klagade varför jag såg ut att inte orka lyfta. Kom igen det är lite skillnad mellan 12kg och 35kg lyftning. Hela allting resulterade i att jag bara var en timme på gym för att jag blev så stressad på dem och övergav mitt invaderade gym.