Hemska saker... vilka frågor det ställdes! Flera frågor som inte fanns i instuderingsfrågorna (vad är det liksom då för vits att lägga ut instuderingsfrågor!?). Sen var min personliga favorit en fråga om reumatism som inte alls fanns i våra material!!! Genast jag såg provet ville jag bara ge upp och lämna upp blankt. Ville gråta för alla de dagarna man suttit och läst 10-12 timmar och för att självförtroendet försvann i samma sekund jag läste frågorna.
Så dagen har gått åt att distrahera sig själv, begränsa gråtanfallen och planera framåt. Saken är nämligen den att sluttentorna får vi bara skriva tre gånger allt som allt (alla andra fakulteter här på uni har 4 ggr), om man failar på tredje gången så flyger man från skolan. Jag fick dejavu upplevelser från alla mina 4 år av inträdesförhörsskrivande till Helsingfors läkarlinje. Allt hänger liksom på de här proven, och man läser och läser och får inte ett skit tillbaka som belöning. Jag trodde att man inte skulle ha liknande upplevelser längre då man väl studerar det man vill. Men uppenbarligen kommer de här hindren ändå i vägen.
Jag skulle verkligen behöva en "oj-det-är-just-det-här-jag-vill-bli-och-det-är-absolut-värt-allting"-boost. En av de där underbara känslosvallen då man ut i varje fingertopp vet att man är på rätt ställe. För jag börjar seriöst tvivla på den saken.
Samtidigt så känner jag mig också lurad. På något sätt trodde jag före jullovet att nu är hösten och de värsta hemskheterna över. Det kändes som om sluttentorna bara var en kort stund av intensivt pluggande och sen är man äntligen ledig några veckor. Men nehepp. Bomben slog ner och exploderade. Det här är inte roligt längre.
MEN, jag har gjort roliga saker också idag. Som att städa och vara ut och äta med några kompisar. Städningen njöt jag av i fulla drag, det hade hunnit bli dammigt här trots att vi städade före jullovet. Rummet såg ut som ett bombnedslag. Dammtossor och hår flög runt allstans. Plus glädjen av att göra något fysiskt! Då man sitter på rumppan/ligger hela dagen lång så är det en njutning att använda kroppen igen. Sen minskar man ju också risken för tryck- och liggsår såklart :)
Sällskapet var utmärkt och maten jättegod då vi var ut och åt på en rysk restaurang. Nötinnerfilé med ugnspotatis och rödvinssås, mums! Och vi klarade faktiskt av att prata om massor av andra saker som inte var skolrelaterade. Skönt att få diskutera "normala" saker istället för om man nu har förstått kliniska definitionen på kronisk bronkit rätt.
Jag hoppas allt på något sätt löser sig. Även om allt känns hopplöst idag. Ny dag imorgon, och då börjar patofysiologipluggandet. Ett ännu större lotto-chans-spel med provvarianterna än patoanatomi.
Ibland önskade jag att jag inte var så envis och målmedveten. Då kanske jag skulle ha valt lättare studier och annan studieort (framförallt med enklare studiespråk!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar