Nu är jag äntligen hemma i lilla Jeppis. Resan gick smidigt eftersom jag fick åka bil med en kompis från skolan. Vi åkte alltså tre tjejer ilag, och vi brukar dessutom umgås i skolan så det var superduper resesällskap :)
Folk klagar ofta på att vägen mellan Tallinn och Tartu är jättetråkig. Men jag måste erkänna att den liknar Österbotten otroligt mycket. Ändå framkallar det inte alls samma känslor som då jag genom tågfönstret såg Finlands skogar vischa förbi. I guess there is no place like home.
Båtresan var bara irriterande, proppfull båt med den jobbiga sorten finländare. Men vi överlevde. Tyvärr hann jag inte med mitt tåg, där även Jenny skulle ha varit mitt sällskap, så fick vänta en timme i Hesa och 40min i Seinäjoki och sen var jag i Bennäs vid en halv elva tiden. Så resan var lite onödigt lång.
Jag älskar att åka tåg, det är så avslappnat och skön atmosfär. Åtminstone i Finland. För oftast är tågen inte så fulla och om man fattar att ta en arbetskupé åt sig är det jättelugnt. Så jag sov, filosoferade, läste nästan ut min bok, såg på film... Det är underligt hur hemresan och att vara i Jeppis alltid framkallar vissa känslor och associationer. Som man annars typ aldrig tänker på. Men då man är hemma kommer allt upp till ytan. Både på gott och ont. För det betyder samtidigt att skolvärlden känns otroligt avlägsen och man slappnar av totalt. Även om det kommer att stå pluggas, träning och mommos kalas på Ahlbäckhemmet på programmet idag.
Imorgon blir det den "riktiga" födelsedagsfesten dit alla är bjudna, det har satts annons i tidning och allt. Det är inte ofta man fyller 90 år skall ni veta! På kvällen blir det Jennys 1månads försenade födelsedagsfest och reunion av flickgänget.
Det fina med att komma hem och att träffa sina vänner är att inse att ingenting har ändrats och det känns som man aldrig har varit borta. Trevlig fredagsmys till alla <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar