Ravila

Min lägenhet ligger på en gata som heter Ravila här i Tartu. Det ligger cirka 4km utanför centrum och den är tämligen lång. Liksom på så många andra ställen här i Tartu så är mångfalden otrolig. Ravila 19 syns som första bild. Det är där jag tillbringar mina skoldagar. En ny och fräsch byggnad. Mitt emot Biomeedikum ligger en ännu nyare byggnad, som just blev färdig; Chemikum, dvs. kemisternas eget krypin. I början av höstterminen fick vi tillbringa några föreläsningar (varav jag närvarde på högst 20%) i ett ruckel mitt i stan. Man funderade länge om man ens vågade gå på golvet utan risk för inrasning.

Om vi går lite framåt längs gatan så kommer man att se diverse egnahemshus. Av alla slag. Vissa är supersnygga (även om man med skeptisk min ser på ett "nyrenoverat" hus och undrar vad som döljer sig under fasaden. Denna misstanke stärks om det står ett tillbygge i tegelstenspåradningsformat bredvid. Ett sånt hus ser jag t.ex. från mitt fönster.) andra däremot är rena rama ruckel. Ett sådant "upptäckte" jag i december på väg till skolan. Jag hade gått förbi samma ruckel x-antal gånger utan att lägga märke till det. Rucklet ser ut att ha mist sitt tak i en hårdare storm och där var en gång fönstren var så hänger enorma tygslafsar och "täcker" det så gott det går. Uppenbarligen finns det ett normalt egnahemshus bredvid för det står alltid bilar parkerade utanför. I min egen lilla värld har jag målat ut att rucklet egentligen är en gammal massgrav och familjen som bor bredvid är anlitade av staten för att beskydda hemligheten. Jepp, min fantasi är det absolut inget fel på!
Det finns den typen av hus som är kvadratiska betongblock med ett fint pålagt snett tak på. Men betongen har det inte gjorts nånting med alls. Man får vibbarna av att det bara i misstag har spottats ut och lämnats dit. Men även dessa är bebodda och har fina bilar stående utanför.
Jag kan stolt tillkännage att på min gata finns det även ett av dom där kända lime/spygrön/illgröna husen. Hur nån med gott samvete kan lägga en sån färg på sitt hus det vete fåglarna. Hellre bor jag i en betongkvadrat än i ett sånt hus. Vårt gröna hus har en hundkoja med en anständig grön färg på gården och där oftast en söt och snäll schäfer sitter och vaktar.

Efter det gröna huset är det inte långt till mitt 3-vånings höghus där jag bor på tredje våningen. Fasaden är av typen tegelstensbetong och är inget att hurra för. Trapphuset är även i betongformat. Då mamma var och hälsade på mig sa hon att det instantly slungade henne i minnet till Ryssland. Och ja, det stämmer väl. Tartu brukar jag beskriva som Tyskland möter Soviet. För inte trodde väl alla nordbor att man har fina egnahemshus i träd? Husen i min hemort i Tyskland var i grund och botten någon form av betong eller så. Bara att dom dolde den bakom fina färger och fasader. Skenet bedrar!
Men som tur är insidan på min lägenhet minst 1000ggr bättre än utsidan. Några praktiska improvements skulle det väl finnas att göra. Dubbeldörr som skulle stänga ut trapphusoljuden på morgonen, och mitt "wc-skåp" kunde bra förenas med resten av badrummet. Nå det är småsaker...

Den sista "bebodda" delen av Ravila kantas av betongklönthöghus i följande format---->
Jag var faktiskt nära på att flytta in till en av de här höghusen, men på andra sidan och lite lägre. Men i princip är det är stor ansamling av höghus bara. I korsningen finns även en billig matkedjas butik.

Slutet av Ravila är industri och lagerområden, och exakt hur lång gatan är vet jag inte själv heller.

Men gatan är en av de största och bussen till/från Tallinn kommer alltid in via Ravilakorsningen.


En sak man lär sig mest av allt av det här, döm aldrig utsidan före du sett insidan! De finaste lägenheterna som jag sett på mäklarnas hemsidor har varit i betonghöghusbyn. Och då menar jag verkligen första klassens lägenheter.
Och gammalt är inte alltid dåligt, kanske det betyder att det är built to resist vad vädret än slänger emot det ;)
Ha en skön söndag!